Mamma Mia har sedan premiären setts av drygt 1,5 miljoner besökare i Sverige. Det är många, och fler lär det bli, bättre psykmedicin mot finanskriser finns inte. Man blir glad av Mamma Mia. Ännu gladare blir man om får sjunga med, och det får man nu. Från om med idag kan man se Mamma Mia som ”sing-along”, vilket innebär att publiken inte bara får sjunga med, man ska sjunga med. Fimen visas otextad, sångtexterna är textade på engelska får dem som inte kan texterna. Jag vet inte om den här versionen visas i hela landet, här i Stockholm visas den på fyra biografer. Läs mer här.

På tal om film så var jag och Camilla och såg Tropic Thunder i onsdags. Vi visste inte mycket om filmen när vi gick dit, och det var nära att vi gick därifrån. Camilla ville vi skulle gå redan efter tio minuter. Som tur var stannade vi. Det var en mycket bra film, en film man blir glad av, och det trots att det är en krigsfilm, eller rättare sagt en parodi på krigsfilm. Innan filmen började visades som vanligt en faslig massa reklam, och mängder med trailers. De tre sista trailarna fick alla utom oss att gapskratta, vi fattade inte vad det var som var roligt, för trailarna var allt annat än roliga.  En bit in i själva filmen förstod vi, de var en del av filmen, något vi – som inte hade läst om filmen innan – inte kände till. Så kan det gå.