Det blev varken Fräcka halvpannan eller En ful och en gul. Vi hamnade som så många gånger tidigare på Östgötakällaren, Söders bästa korg och vårt andra hem sedan femton år. Vårt andra hem är kanske att ta i, men vi brukar gå dit 2-5 gånger i månaden så ett litet andra hem är det allt. Inte heller blev det något prat om Grekland. Med andra ord vet vi fortfarande inte var vi ska åka.
Idag har jag passat en liten hundvalp av rasen Bichon Havanais. Han heter Leo och är så söt att man bara smälter. Honom vill jag ha!
4 läsare har kommenterat " Varken fräck eller gul "
Följ upp comment rss eller lämna en TrackbackJag håller fullständigt med om Leo. En sådan hund vill jag också ha, men tyvärr allergi i familjen sätter stopp för djur.
Jag har också haft samma grubblerier på öval som Ni. Först var det Syros som första val, sedan funderade jag på Lesbos och sist på Lipsi. Idag har jag bestämt mig och bokat en resa till Lesbos.
Eftersom jag bara kan vara 1 vecka i Grekland i år så fick det bli charter…….? Vi får se om jag ångrar mitt val. Jag gillar att köpa en flygstol och ordna resan själv med båtturer och boende.
I september reser jag till USA istället för till Grekland som jag har gjort senaste åren.
Ser med spänning fram emot att läsa om er resa på bloggen.
Hoppas att vi alla får sköna dagar i Grekland.
Agneta
Agneta: Jag passade Leo igår också, och ska göra det även i morgon. Längtar! Om jag någonsin köper hund blir det en “Leo”. :-)
Tänk att du kommer till Lesbos, det var dit vi hade tänkt oss från början, nu kanske det blir Lipsi, dit du också var på väg. :-) Trevlig resa!
Hej.
Vi har fördelen att vara “adoptivmorföräldrar” till en vovve, som är lite över året. Det är en av rasen Berner Sennen. De brukar kunna bli uppåt 60 kilo, när de är vuxna. Noack, som han heter, väger 45 kilo, tror jag det är.
Vi har just kommit hem från Kalamaki på Kreta i går kväll och tro mig eller ej, vi träffade honom med matte och husse och han blev helt galen, när han såg oss. Vi brukar nämligen gå ut med honom, när “föräldrarna” jobbar. Han skällde av lycka och kelade med oss.
Om man frågar: Var är morfar? ger han upp ett skall. Likadant vid: Var är Gilla? Han tillochmed skäller utanför våran balkong, när han går utanför på gatan, så vi kan komma ut på balkongen fyra trapoor upp och hälsa.
Jag har aldrig velat ha varken hund eller katt, för jag skulle bli så lessen, om man blev av med älsklingen. Men nu har vi en vovve i alla fall med honom.
Om man kan och vill, så är en hund en underbar vän. Lycka till!
Hälsningar Gilla
Gilla: Ni har det bra, att både ha hund och inte ha är idelaliskt, i alla fall för oss som reser så mycket. Tyvärr har lilla Leo flyttat, från och med en vecka tillbaka bor han på Gotland. :-(
Skriv kommentar