För ungefär fyra månader sedan fick vi veta att fasaden på vårt hus skulle renoveras. Jättebra tyckte vi, det var verkligen på tiden. Snabbt skulle gå också. Det var ännu bättre, man ville ju inte att det skulle stå byggnadsställningarna utanför fönstren hela sommaren.

Byggnadsställningsbyggare kom som ett yrväder en marsmorgon och hade byggnadsställningar i en lastbil med släp. Det är nu snart två månader sedan. Efter en vecka hade de byggt klart. Vi kunde fortfarande se ut. En vecka senare kom hantverkare och målades våra fönster, både inifrån och utifrån. Det blev ett jäkla springande i lägenheten. Veckan därpå plastades alla fönster in. Vi bodde numer i ett akvarium och vi kunde inte se ut. Skitjobbigt. Trösten var en lapp i trappan där det stod att arbetet skulle vara klart den 28 april. Då skulle plasten bort och byggnadsställningarna rivas.

Idag är det den 7 maj. Byggnadsställningarna är kvar. Plasten likaså. Inte nog med det; idag när jag satt och drack en kopp kaffe i burspråket hörde jag ett väsande ljud, jag hann knappt lokalisera ljudet förrän rutorna spejades med en brun sörja. Jag tror inte det var meningen att spreja våra fönster, det blev väl bara så. Vi bor numer i ett skitigt akvarium. När jag satt där med mitt kaffe kom jag att tänk på en film av Hasse&Tage, jag skulle gärna använda den filmens titellåt och gå ut på ställningarna och brista ut i: -Släpp fångarna loss det är vååååår! Men då tror jag att arbetet skulle ta ännu längre tid.

Utsikt från ett vardagsrum på Söder. Betyg på utsikt: 0.