Som jag nämnt tidigare har vi rensat på vinden, där fanns mycket skräp (som nu är slängt), minnesaker från våra resor (som jag ska skriva om senare) och en del andra saker som vi inte visste vad vi skulle göra med. Ett exempel på det sistnämnda är en timer. Den tyckte Camilla att vi skulle ha i sovrummet för att tidsinställa en lampa. Lampan skulle tändas fem minuter innan väckarklockan gick igång. Då skulle vi få ett ”softare” uppvaknade. Sa hon. Jag blev misstänksam, vi hade provat samma sak en gång tidigare, men av någon anledning - som jag inte kunde komma ihåg - hade vi skrotat idén och förpassat timern till vinden. Jag påpekade min misstänksamhet för Camilla, det föll inte i god jord, timern skulle installeras.

I fredags morse var det premiär. Väckarklockan ringde lika brutalt som alla andra morgnar, men någon lampa tändes inte. Lördagen kom, och lampan tändes klockan 06.30. Jag vaknade med ett skutt. Camilla märkte inget, hon sov. Söndagen kom, och allt upprepades, jag vaknade och Camilla sov. Jag förklarade för Camilla att jag tyckte att idén med lampan var väldigt bra, men vore det inte bättre om den tändes på vardagar i stället för på helger, då är vi ju lediga. Hon höll med och mixtrade lite med timern. Nu har det gått ytterliggare två vardagsmorgnar, ingen lampa har tänts. I morse kom jag på varför vi förpassade timern till vinden förra gången. Just det, den gick inte att ställa in, inte då heller. Nu åker den ut. För gott.