Kommentarer till Åsnegubben – en utdöende art

Av: Sven

Sven — Mon, 21 Jan 2008 11:49:53 +0000

Faktiskt tror jag det är så att åsnegubbar aldrig drabbas av synfel…:)
Om du frågar Svante tror jag han kan bekräfta att nästan inga ute-arbetare (lantbrukare/åsnegubbar) använder glasögon. Och inte bara av praktiska orsaker, så de använder linser istället! Nej de har helt enkelt inga synfel!
Anledningen, om jag har förstått det hela rätt, är att man använder ögonen mycket mer till att fokusera på olika avstånd, och framförallt på LÅNGA avstånd. Bort i olivlunden, efter fåren etc.
Närsynthet är ett typiskt välfärds/teknikålders-/i-landsproblem, där fler och fler sitter framför en skärm och har ett fokusområde på 30-50 cm…

Av: Kalimera

Kalimera — Thu, 10 Jan 2008 06:50:59 +0000

På Kreta i höstas såg vi väldigt få åsnegubbar, men desto fler åsnegummor. Kanske beror det på att gummorna inte har körkort och därför inte kan byta till motordriven åsna.

Av: Sylvia

Sylvia — Wed, 09 Jan 2008 16:55:26 +0000

Håller med om att det är synd att det på bara 10 år minskat på åsnegubbarna. Nästa generation har ju både fyrhjulingar och andra fordon, om dom ens tar över jordbruket…. Jag blir lika glad varje gång jag ser en åsnegubbe eller gumma. Sylvia

Av: Birger

Birger — Wed, 09 Jan 2008 07:30:34 +0000

Var med om en liknande grej i Mesochori på Karpathos för ett par år sedan. Bland gränderna dyker en klassisk åsnegumma upp. Jag förbereder mig för att smygta en bild. Gumman upptäcker mig men i stället för att vända sig bort (som vanligt är) så sätter hon sig i en obetalbar pose. Då kurkar kameran!!! Bilden och situationen finns dock kvar i minnet för alltid.

Av: Olle (BOKA)

Olle (BOKA) — Tue, 08 Jan 2008 18:08:32 +0000

Nu finns det ju inte bara åsnegubbar i Grekland utan även åsnegummor. Ett möte som hustrun och jag alltid kommer att bära med oss var på Samos. Vi åkte runt med bil och när vi stannat på ett ställe och skulle fotografera en fin utsikt, så kom hon.
En riktigt gammal tant i sedvanlig svart klädnad och ridande på en åsna. Hon skrattade med sin nästan tandlösa mun och vinkade till hälsning till oss. Innan jag hade fått ordning på kameran så var mötet redan förbi och jag har tänkt många gånger att det skulle ha varit roligt att fått en bild på tanten. Men nu så bär vi bilden med oss i minnet istället och det är ju inte dåligt det heller.