Är precis hemkommen från Stockholms bästa optiker (Linsen) där jag har gjort min årliga synkontroll. Jag gick dit med vad jag sedan en längre tid upplevt som försämrad syn, jag gick därifrån seende på ett öga och blind på det andra. När jag skriver det här flaxar bokstäverna runt på skärmen och jag kan inte riktigt se tangenterna. Enligt min supertrevliga optiker Svante ska det bli bättre om en vecka eller så. Om jag har tur.

Jag ska prova något som heter monovision, en metod som gör att jag använder ett öga för att se på långt håll och ett öga att läsa med. Ena ögat blir då rättsynt och det andra ögat närsynt. Men bara om min hjärna klarar av att ställa om sig. Alla hjärnor gör nämligen inte det. Det finns många fördelar med monovision, en är att jag bara behöver använda en kontaktlins, en annan är att jag slipper använda läsglasögon. Jag har provat monovision en gång tidigare, för fyra år sedan. Då gick det inte alls, jag fick tinnitus, något jag trodde berodde på att hjärnans fått spatt och ville få mig att sluta med monovision. Senare fick jag veta att min tinnitus inte alls berodde på ögonen, det berodde på helt andra orsaker, som faktiskt har med Grekland att göra. Mer om det en annan gång.

Mitt optikerbesök fick mig att tänka på tre ting som jag funderade en del över under Kalimera on tour: åsnegubbar, åsnor och stora bilar. En liten ledtråd är bilden ovan. Jag ska förklara i morgon, nu ska jag vila ögonen.

Är det någon annan som provat monovision?