Resan från Zakynthos till Agistri var inte att leka med. Den började tidigt på morgonen med taxi från Argassi till Zakynthos stad där vi äntrade en buss som tog oss till färjan som låg i hamn några hundra meter bort.

Det var en fin morgon, om än “lite” varm. Temperaturen låg redan på drygt 30 grader. Jag minns att vi förvånades av att det var så mycket folk på båten. Kunde inte förstå vart alla skulle. När vi kom fram till Killini på Peloponessos förstod vi, majoriteten av passagerarna skulle på dagsutflykt till Peloponessos. Från Killini fortsatte vi med buss till Aten. Fick se en del av Peloponessos, bland annat Korintkanalen. När vi närmade oss Aten blev trafiken alltmer intensiv, bussen kröp fram som en snigel i en julgran. Värmen som mötte oss när vi klev av bussen i Aten var grym. Pang i pannan! Värmeträngdes i en annan buss till Omonia. Ville bara därifrån. Bort från Aten. Till havet. Svettsläpade oss ner i underjorden med den aptunga packningen. Tunnelbanefärden ner till Pireus var som en mardröm. Att det kan vara så trångt och så varmt. Inte kändes det bättre när vi kom fram till kaotiska Pireus. Vi hade precis missat båten till Agistri och nästa skulle gå om två timmar. Två timmar är inte länge i normala fall, men nu hade termometern passerat 40-gradersstrecket och då kändes två timmar som en evighet. Hittade en bänk nära vattnet där vi slösatt i väntan på båten, en Flying Dolphin. Vi var bland de första som gick ombord. Camilla fick bestämma var vi skulle sitta. Längst fram till höger blir bra tyckte hon. Jag höll med ända till båten lämnade hamnen. Hur är det nu ramsan lyder? Sol ute, sol i sinne, sol i minne och sol inne. Möjligen är det så. I alla fall gick den så på båten till Agistri. Det var sol ute, det var sol i våra sinnen, det var sol i våra minnen, och jag satt i sol inne. Längst fram till höger. Där solen sken som mest. Gardinen var trasig och gick inte att dra för. Båten var full, vi kunde inte byta plats. Jag klagade, Camilla log hela vägen till Egina. Jag vill inte visa bilderna hon tog på en värmehysterisk Janne.

Efter ett kort stopp på Egina fortsatte vi till Agistri. De flesta hade gått av så jag kunde andas ut bakom ett draperi. Efter en kort stund var vi äntligen framme på Agistri. Resan påbörjades 07.00. Elva timmar senare var vi framme. Under dagen hade vi i tur och ordning åkt med: taxi, buss, färja, buss, buss, tunnelbana, flygbåt och taxi. Det är vad vi kallar en resa det. :-)

Inte heller på Agistri möttes vi av rumsuthyrare. Började undra om vi var de första öluffarna som rest i den här delen av Grekland. Vi som oftast ratar allt vad rumsuthyrare heter började nu sakna dem. Klockan var ganska mycket, vi var trötta och det var varmt. Inte blev det bättre när vi upptäckte att vi hamnat i fel hamn. Skala hade vi tänkt bo i, en vänlig fransyska (som hade en kackerlacka på benet!) berättade att vi befann oss i Megalochori några kilometer från Skala. Hur tar man sig dit undrade jag?
 

Man tar bussen som går där, sa hon. När går nästa? Det dröjer nog, svarade hon, så ni får ta en taxi om ni inte orkar gå. Det är inte långt. Hon hade rätt i att det inte var långt, men just då var tjugo meter långt för oss så det fick bli taxi. Igen. Alla dessa taxiresor höll på att ruinera oss. Just denna resa - mellan Megalochori och Skala - blev den dyraste, om man ser till kilometerpriset, 7 € för tre minuters körning!

Det var min tur att leta rum. Skala är inte stort, ändå tog det nästan 30 minuter att hitta ett rum med AC som passade vår budget. Det gjorde inte så mycket att utsikten inte var den bästa, det viktigaste var att vi hade rum, med AC.

Utsikt från balkongen på rum 1 på Saronic View i Skala på Agistri. Betyg på utsikt: 2.

Från Skala åkte vi båt till Egina stad. Nästa utsikt kommer alltså Egina.