Har nu varit och klippt mig i Sverige för första gången sedan slutet på maj. Det behövdes. Att klippa sig i Grekland var (åtminstone inte för oss) inte det lättaste. Språkförbistringar gjorde varje klippning till ett äventyr. Under resan klippte jag mig fem gånger och Camilla två. Jag blev bra en gång, Camilla ingen. Nu gör det inte så värst mycket hur man ser ut när man är på resande fot. Det var ju ingen moderesa vi var ute på. Något vi ibland skämtade om. Så dock inte när vi klippte oss i Sitia på Kreta. Då önskade i alla fall Camilla att vi var ute på moderesa och hade ett frisörproffs med oss.  Några av er kanske minns att jag flera gånger skrev att Camilla såg ut som en anka. Jag skrev inte det för att vara elak, jag skrev sanningen, och inget annat än sanningen. Så här gick det till när Camilla fick ankfrisyr:

Vi befann oss i Sitia över dagen för att handla böcker och DVD-skivor. Jag hade länge klagat över min frisyr (den var inte att leka med efter en “annorlunda” klippning på Amorgos) så när vi passerade en frisörsalong föreslog Camilla att jag skulle kolla om det fanns någon ledig tid. Det fanns det. På knagglig grekiska försökte jag förklara hur jag ville bli klippt. Egentligen behövdes det inte, mitt hår är kort och kan egentligen bara klippas på ett sätt. Den regeln gäller bara hemma i Sverige har jag lärt mig nu, i Grekland – visade det sig fler gånger – är fantasin större. Hur som, jag klipptes, jag visades i se-bak-i-nacken-spegeln, jag kände mig ganska nöjd, jag sa det och tackade för mig. Från en soffa en bit bakom mig hörde jag Camilla protestera. Det är inte alls bra sa hon, det är för långt uppe på skallen. Så jag sa det. Och blev kort även där, kort och ojämn ska jag kanske tillägga. Något varken jag eller Camilla såg då, det märkte vi senare. Synd. Hade vi sett det genast hade inte Camilla frågat frisören (kvinnlig) om hon hade tid att klippa även henne. Och tid det hade hon, men kanske inte rätta kunskapen, eller om det var rätt viljan.

Medan Camilla satt i frisörstolen gick jag iväg för att köpa böcker. Jag fastnade i en liten bokaffär som ringde runt halva Kreta för att hitta böckerna jag eftersökte. Jag förklarade att jag bara skulle vara i Sitia några timmar så det var ingen vits att skicka efter böckerna. Hjälpte inte. Ringandet fortsatte. Och tiden, ja, den gick. När jag till slut lyckades lämna affären hittade jag inte tillbaka till frisörsalongen. Irrade runt en stund innan jag hittade tillbaka. Då var det för sent. Camilla stod nyklippt och moloken och väntade på mig. Om jag hade jag varit på plats skulle jag ha sett vad frisören gjorde och stoppat klippningen. Hon klippte Camilla i page, något hon aldrg haft av den enkla anledningen att hon inte passar i det. Nu var det inte en vanlig pageklippning, den hade starka influenser av Gustav Vasa också. Camilla försökte (när pagen var på plats och hon såg sig själv i se-bak-i-nacken-spegeln) förklara att hon ville att håret skulle klippas i etapper. (Det här var innan jag kom.) Visst, visst sa frisörskan och klippte vidare. Camilla önskade sig etapper, med betoning på er. Plural alltså, men hon fick etapper i singular: etapp.

En etapp som visade sig vara väldigt lik en ankstjärt. På ena sidan, den andra sidan såg mest tom ut. Camilla fick inte se hur hon såg ut efter etappklippningen, det fick jag, och tog bilden ovan. När jag visade den för Camilla (som innan bara varit ledsen för pagen) fick hon spader. Herregud, jag ser ut som en anka!, skrek hon. Vi gick tillbaka, men då hade de stängt för siesta. Letade Sitia runt efter öppna frisörsalonger. Alla var stängda. Så vi körde tillbaka till Mochlos, jag kort och ojämn, Camilla jämn och anklik. Så kan det gå när inte saxen är på. :-)