Igår lämnade vi Malö - det sista paradiset på resan. Åkte tåg från Göteborg till Stockholm. Vi satt mestadels tysta och tittade ut genom fönstret. Det mörknade fort. Efter en timme resa drabbades vi av en släng av mental utmattning. Vi blev så trötta! Sjönk bara ihop på våra säten. Att resan började närma sig sitt slut började så sakta gå upp för oss. Slut? Är resan slut? Ja, resan är slut! När vi kom till Stockholms central – och den djävulska stress man möts av där – sjönk vi allt djupare ner i tröttheten.
Idag är det något bättre. Men bara något. Vi skulle så gärna ha fortsatt vår resa. Vi saknar själva tillståndet mer än Grekland. Tillståndet att bara vara, här och nu.
Får jag välja mellan att vara eller inte vara väljer jag vara… (Bilden är från en av de mest magiska kvällar vi upplevt.)
Tröttheten gör att jag inte orkar blogga, eller uppdatera Kalimera. Jag återkommer när mitt mentala jag har förbättrats.
17 läsare har kommenterat " Att landa mentalt är svårt "
Följ upp comment rss eller lämna en Trackback“En resa har ett slut men kan också vara en början på ny resa”.
Hopas att ni landar mjuk och skönt och ser fram emot nya uppdateringar på Kalimera Rolf
Håll ut! ni kommer tillbaka. vi alla kalimeror finns kvar. och även vårat kära Grekland finns kvar.Det är jobbigt att känna så här.Försök att göra lustfyllda saker.Tända ljus.dricka glögg och äta pepparkakor.Helt normalt när man kommer hem efter lång tid utomlands att ha dessa tankar men försök hitta dom positiva sakerna med att vara hemma även i smått, som att åka pulka eller kasta snöboll.
Kan tänka mig att det tar tid och landa efter en sådan resa ni har haft, när det är jobbigt efter bara en veckas resa:-(
Fototävlingen snart kanske piggar upp lite förhoppningsvis:-)
En fin första advent önskar jag er!
Jag vet hur det känns, jag grät en gång när planet lämnade Samos. Varenda fiber i kroppen skrek : nej!
Men skapa ert eget rum även i Sthlm. Ta en utflykt till grönområden eller skärgården. Låt dem andra stressa om de måste. Ni behöver inte delta.
Som sagt skapa ert eget rum.
Det är nu “det stora vemodet rullar in…” och det är fullt tillåtet att känna så. Låt det ta den tiden det behövs…det är ju också att leva i nuet.
Ivi
Krya på er!
Hej, jag förstår precis hur ni känner er. Jag kallar det abstinens när det gäller mig. Blir bara värre för varje Greklandsresa. Det gäller att se farmåt bara, mot nästa resa och att ha trevligt med alla minnen.
Känner igen er saknad efter tillståndet att bara vara, här och nu.
Försök att bevara den positiva känslan av att bara vara även nu när ni kommit hem till Stockholm. Släpp alla krav och ta vara på det lilla och enkla i den vardag ni befinner er i nu, ta vara på varandra.
Jag är övertygad om att ni genom era gemensamma upplevelser och er tid tillsammans i Grekland fått ett kapital för LIVET!
Ta den tid som behövs för att landa, vi kan vänta.
Kram
Ann-Kristin
Välkomna hem till Eken, även om det känns tungt just nu. Gå på julmarknaden i Gamla Stan, ta en långpromenad på Djurgården, njut en god lunch på Gondolen och/eller Ulla Winbladh. Och se fram mot nästa resa. Så här nära den har ni ju aldrig varit förut, eller hur?
Rasmus :-)
Ja, vi kan vänta! Ta det lugnt, Rasmus tips ser fina ut. Ulla Winbladhs restaurang ser ju bara för mysig ut.
Julpynta med massor av ljus och titta på era bilder. Ät lunch och middag på närmsta bästa grekiska taverna.
BESTÄLL EN LÅNGHELG I ATEN!
Jag förstår hur ni känner er. Ta den tid ni behöver…….jag väntar och ser fram emot nästa gång. Vi är många vad jag förstår ,som finns och känner med er. Stor KRAM till er! /Eva
Lev här och nu. Stanna upp ibland och njut av de små detaljeran även här hemma.
Låt inte stressen gripa tag i er. Lycka till!
Har aldrig varit borta så länge som ni, men jag känner igen känslan …
Känner verkligen med er, och förstår att omställningen är svår.
Tack för att vi har fått dela er upplevelse! Det har varit fantastiskt kul!
Landa i den takt som behövs. Vi Kalimeror finns kvar här.
Kram /Anette
Tack! Det värmer att läsa alla kommentarar. Vi börjar så sakteliga återhämta oss. Hade tänkt skriva om det idag, men annat kom emellan. Bland tänkte jag ta upp detta som Ann-Kristin skrev:
Jag är övertygad om att ni genom era gemensamma upplevelser och er tid tillsammans i Grekland fått ett kapital för LIVET!
Precis så är det!
Förstår så väl er känsla. Vi kom hem för två månader sen från vår långa vistelse på Naxos. Vi var där i nästan tre månader och njöt av varje dag. Älskar den ön!
Ibland när jag nu sitter på tunnelbanan på väg till jobbet med min Ipod i öronen, kommer någon av de grekiska poplåtarna som spelades när vi var därnere, och då kommer nästan tårarna…
Så jag förstår er känsla till 100%
Hälsningar Åsa
vart är bilderna ifrån? :) så fint!
Skriv kommentar