Jag har funderat och funderat på hur jag ska lägga upp detta inlägg. Det hade varit så kul att hålla er på halster ett tag till. Men det gör jag inte.

Om inte denna text demaskerar oss:

Vem ror i brytande sjö hitåt?
En fröken, herr Flink, kommer ensam i båt!
Det blåser, nordvästan ger hals!
Vem är den fröken? Hon ror som en man.
Det är Maj på Malö, så fager och grann.

(Ur Evert Taubes visa Maj på Malö.)

Så gör dessa bilder det:

Packat och klart i Aten.

På väg till flygplatsen.

Flygplatsen i Aten.

Maj på Malö.

Bilfärjan Maj mellan Orust och Malö tar 3 minuter och 30 sekunder att åka.

Sill och nubbe på Malö. Mums!

Det enda vi ibland har saknat fick vi smaka igår kväll.

Rum med utsikt.

Under resan har vi fotograferat samtliga utsikter vi haft från våra rum (ska publiceras på Kalimera senare), det här är vår sista rumsutsikt. Inte dum.

Som alla nu förstår kastar vi inte längre toalettpapper i en liten hink. Vi spolar med darrande hand ner det i toaletten. I ett hus på Malö. I Bohuslän. Malö är alltså vår sista ö innan vi möter verklighetens materialistiska ansikte. Den nästa sista ön var Södermalm i Stockholm. Där spenderade vi en dag innan vi tog tåget till Göteborg. Här på Malö ska vi stanna en vecka. Under den veckan ska vi i lugn och ro återanpassa oss till Sverige igen. Bättre plats att göra det på finns inte.

Det är här inlägget skulle jag ha kunnat avsluta med ”Snipp, snapp, snut, så var resan slut”. Men det gör jag inte, resan är ännu inte slut. För oss kommer den att fortsätta i all evighet. Precis som BloggaMera kommer att göra. Den fysiska resan tar visserligen slut den 2 december, den andliga fortsätter i våra hjärtan. Och här på bloggen.

Till alla er som skrivit att ni kommer att sakna bloggen kan jag här och nu meddela att bloggen kommer att fortleva, i något som jag kallar Aftermath (efterdyningar). (Att Rolling Stones fjärde album heter Aftermath (1966) har inget med detta att göra, inte heller att låt nummer sex heter Going home. Det är bara en slump.) Så titta in här även i fortsättningen, det kommer mera, mycket mera. Och det redan inom kort.

När jag nu tittar ut genom mitt fönster ser jag att det snöar. Dags att ladda CD-spelaren med rebetika, och tända brasan…