På utflykt skulle vi. Det hade jag glömt. Hade beställt en hyrbil som väntade utanför. Oftast hyr vi moped när vi är på Naxos, att vi valde bil denna gång beror på vädret, man vet aldrig, helt plötsligt slår det om och blir kallt, och regnigt. Priset ska vi inte klaga på: 12.50 € per dygn.

Vi började dagen med att hälsa på Vaggelis och Effie på i Agios Prokopios. Sedan körde vi till Stamatis Horse Riding i Agia Anna. Här skulle ridas häst. Även jag. Om än motvilligt. (Camilla har lurat mig en gång tidigare. På ön Aspö utanför Karlskrona. Efter den ridturen bestämde jag mig för att aldrig mer sätta mig på en hästrygg.) Jag hade tur, Camilla otur, det var stängt. Men känner jag Camilla rätt – och det gör jag – har hon inte gett upp. Vi SKA rida häst längs Naxos öde stränder. Så är det bara.

Själv föredrar jag apostlahästar. (Var kommer det uttrycket ifrån?) De kom till användning när vi innan lunch gick en timme längs strandkanten på Plaka beach. Till skillnad mot för några dagar sedan var vi inte ensamma, hela fem personer såg vi. Lunchen intogs på Fotis i Agios Prokopios. Åt Kalamari. Färsk Kalamari. Det är inte ofta man får färsk Kalamari. Under sommarhalvåret serveras i regel fryst. Skillnaden mellan färsk och fryst Kalamari är enorm. Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Just nu leker Kalamarin. Kajerna i Naxos stad kantas av förväntansfulla bläckfiskfiskare.

De flesta går hem tomhänta. Några få har tur och lyckas fånga en eller två. Desto fler får de som har tillgång till båt. Lanternor från en mängd små fiskebåtar lyser från det annars så becksvarta havet.

Igår kväll skulle vi tillsammans med några vänner äta på en av Naxos bästa tavernor  Tavernan heter O´Georgios och ligger i byn Melanes cirka sju kilometer utanför Naxos stad. Vi har varit där förut och såg verkligen fram emot ett besök. Gissa om vi blev snopna när vi kom fram, hela tavernan var abonnerad! Vi åkte tillbaka till stan och gick på Metaxi Maz. Igen. Vad åt vi där? Grillad färsk Kalamari förstås! En av våra vänner berättade att han under några år på sextiotalet hade jobbat som slaktare där Metaxi Maz nu ligger. I samma lokal. Då fanns det sex små slakterier i den smal lilla gränden. På den tiden – innan turismen tog över – sjöd gränderna av liv. Och fattigdom. Mer om det en annan gång. Nu ska vi köra till norra Naxos och plocka oliver. Har vi tur får vi vara med och göra olivolja om några dagar.