Gårdagen tillhör en av resans många höjdare. Inte för att de hände speciellt mycket, snarare tvärtom, vi gjorde nästan ingenting. Att det ändå blev till en minnesvärd dag beror på den tystnad som nu råder på Naxos. Här är overkligt tyst, och så stilla att vi viskar till varandra. Vi njuter!

Efter frukost tog vi en taxi till Plaka. Åkte igenom tomma och öde turistorter. Spökstäder. Nästan otäckt.

Vi hade den långa Plakastranden för oss själva. Inte en enda person syntes till.

Vi hade bestämt oss för att ta ett dopp oavsett temperatur. Att bada i Grekland i november var något vi inte ville missa. Jag tvekade förstås, badkruka som jag är, men kastade mig trots det i vattnet. Kallt? Nej, faktiskt inte. Tjugo grader var det nog. Efter denna heroiska insats la vi oss för att torka och läsa. Och titta. Titta till höger: inte en enda människa. Titta till vänster: inte där heller. Kändes märkligt att ligga på denna extremt långa strand och vara helt solo. Alla tavernor och alla pensionat hade stängt för säsongen.

När vi torkat, läst och förundrats gick vi barfota i vattnet in mot stan. Agia Anna var lika tomt och öde som Plaka. Gorgona hade öppet, allt annat var stängt.

Lika evakuerat var det i Agios Prokopios. Den långa stranden andades ensamhet. Som väl var hade Taverna Fotis fortfarande öppet så vi kunde få mat i magen. Vi åt grekiska sallad (så klart) och gopes (fisk). (Fotis har öppet november ut.)

Agios Prokopios sjuder av liv under sommaren. Så inte nu. Allt, och jag menar verkligen allt, var stängt. De enda levande varelser vi såg var några stackars medfarna katter. Hur ska dem klara vintern?

Vid Agios Georgios var det mer liv och rörelse. Fyra personer låg och ”solade” (det var mulet) och två badade, eller försökte bada, de vågade inte doppa sig. Fegisar!

Jämför bilderna ovan med bilderna i detta tidigare inlägg…

När vi kom tillbaka till stan lämnade en i det närmaste tom Express Skopelitis hamnen med destination Amorgos. Lockade oss inte. Nästan fyra timmar tog det att gå från Plaka till Naxos stad, lunchen inkluderad. Väl hemma satte vi oss på balkongen, spelade tavli och njöt av tystnaden och den vackra sången från en pippi som ofta sitter på en elledning några meter från oss. Middag åt på Metaxi Maz igen. Fantastisk mat till mycket låga  priser. Att ingen berättat om den tavernan tidigare. Är den för bra?

I morse vaknade vi av ovan nämnda pippis vackra sång. Någon som vet vad det är för fågel?

I skrivande stund sitter vi på balkongen och lyssnar på pippin, jag framför datorn, Camilla läser. Det är mulet ute, men så pass varmt att vi kan sitta ute i shorts och t-shirts. Någon plan för dagen har vi inte. I morgon eller i övermorgon ska vi rida häst (jag skrev vi, Camilla har övertalat mig att följa med), en annan dag (inte bestämt när) ska vi följa med några vänner och göra yoghurt vid deras farm. Spännande. Nu ska vi koka lite mer kaffe.