Vädret håller i sig. Inte klokt att det kan vara så fint väder så sent på året. Vi tackar för det. I morgon åker svärföräldrarna hem till Sverige. Vi har en månad kvar. Vad vi ska göra under den månaden vet vi inte. Hem vill vi inte åka, så mycket vet vi. Kreta har gett oss oerhört mycket på kort tid, som behöver smältas, alla dessa intryck, alla dessa händelser. Det får nästan inte plats mer i hjärnan. Kanske åker vi till någon lugn plats där vi i lugn och ro kan summera vår fantastiska tid på denna sagolika ö. I morgon vet vi mer. Hoppas vi.

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Var upp och nosade på Samariaravinen. Vandra får vi göra en annan gång – ett annat år - när vi har bättre skor. Lunch åt vi i Lakki – kanske Kretas vackrast belägna by.

Lakki på Kreta.

Lakki.

Lakki, Kreta.

På ”torget” finns fyra kafenions, alla lika slitna.

Västra Kreta.

En lunch i Lakki är detsamma som en resa bakåt i tiden.

Lakki.

Det märkliga monumentet i Lakki.

Lakki.

En get som antingen gjort sitt, eller är på väg för att mjölkas. Jag tror på det förstnämnda för den protesterade vilt, tre gånger smet den innan tanten fick ett stadigt grepp.

Omalos, Kreta.

Avslutar med en höstbild från Omalosplatån.

PS. Till dags dato har vi kört 194 mil under vår Kretavistelse.