Några dagar senare…

Mycket har hänt sedan vi skrev senast. Bland annat har vi varit med om en dråplig historia som - om jag hade bloggat då – hade gett rubriken: Flykten från Captain Vasilis. Flykten började planeras 00.09 natten mellan söndag och måndag och avslutades 01.43 samma natt. Den storyn spar jag till ett senare tillfälle. (Kan dock avslöja att vi har bytt boende.) Här kommer en kort resumé över vad vi har gjort sedan vår abrupta flykt.

Samma dag som vi flydde hyrde vi en bil och utforskade Akrotiri. Det blåste rejält och var ganska kallt. Stränderna var tomma, utom Stavros där det låg några stackars blåfrusna turister och solade. En av höjdpunkterna var vandringen till Katholiko – Kretas äldsta kloster som jag tidigare ratat på grund av augustihetta. (Se bild.)

Nästa morgon vaknade vi att ett smattrande regn. Jag gick till bagaren under ett kort uppehåll, då uppenbarande sig en fantastisk regnbåge. Trots regnet körde vi upp i bergen, mot Chora Sfaskion, för att göra en vandring i Imbrusravinen.

Strax innan vi kom fram till Imbrus sprack himmelen upp. Vi bestämde oss då för att gå. Det var en enkel och intressant vandring. Det smalaste partiet är 160 cm ”brett”. 

Högsta ravintoppen är cirka 300 meter. (Camilla står under pilen.)

När vi kom fram till slutet av ravinen ringde vi en taxi. Den kom efter 20 minuter. Bra att det gick fort tyckte vi, mindre bra att det var en svartaxi och att man fick sitta på flaket. Ni som åkt vägen från Chora Sfaskion vet hur vägen är. Inget för höjdrädda. (Erik S: vi tror att vi såg lamgam! Har bilder som jag kan visa när vi kommer hem.)

Vägen ser ut så här. Och då är det här den mindre otäcka delen av vägen.

Följande dag, igår med andra ord, skulle vi fira en jämn födelsedag. Picknicklunch var inplanerad på Balos beach – Kretas kanske läckraste strand. Det regnade som tusan. Vi körde ändå. Något vi aldrig skulle ha gjort om vi känt till vägen beskaffenhet. Efter 45 minuters tålmodigt körande var vi framme vid parkeringen, då avtog regnet. Härifrån följde en 2,4 kilometers lång vandring på en lerig stig. Vi växte flera centimeter av all lera som fastnade under sandalerna.

Men vi fick vår belöning. Och vår medhavda lunch smakade fantastiskt!

Idag vaknade vi till en molnfri himmel, sommaren var tillbaka med besked och Chania visade sig återigen från sin bästa sida. (Temperaturen steg senare till 29 grader.)

Idag har vi bara gjort en kort utflykt, bland annat gjorde vi ett besök i den vackra byn Vamos där vi lekte med två urgulliga hundvalpar.

Vi gjorde också korta stopp i turistorterna Kalives, Almyrida och Georgioupolis. Det märks att säsongen börjar lida mot sitt slut. De flesta hotell och tavernor har redan stängt. Bilden är från Kalives.

Allt annat som hänt berättar vi om i ni vet vad… Till alla er som undrar var Mickey Olsson tagit vägen kan jag berätta att han lever och har hälsan. Det kommer en Mickey Olsson-special inom kort.

Det var allt för idag…