För de allra flesta känns Grekland långt borta så här års. Dock inte för oss. Idag den 4 oktober är det nästan två månader tills vi återgår till normalt liv igen. Eller hur livet där hemma nu ska rubriceras. Kanske är det vårat nuvarande grekiska kringresande liv som är det normala. Åtminstone känns det så nu. Fyra månader i Grekland sätter sannerligen sina spår. Livet där hemma känns allt mer avlägset. Innan vi åkte pratade vi mycket om vad vi skulle sakna mest. Nu har vi svaret: ingenting. (Förutom släkt och vänner förstås.) På senare tid har vi frågat oss vad vi kommer att sakna när vi kommer hem. Det är ganska mycket. Som den stora ynnesten att leva nu och inte i morgon, eller nästa vecka, eller kanske ännu längre fram. För så är det hemma, livet finns detaljplanerat i en almanacka. Här i Grekland är det nuet som gäller. Tack. Tack. Tack. 

Det var en underlig början. Men något ska man börja med. Om vädret tillåter åker vi till Heraklion på Kreta klockan sex ikväll. (Det blåser en del, hoppas inte det påverkar båttrafiken.) Två dagar har vi tänkt stanna i Heraklion. Lagom för att hinna se lite av stan, arkeologiska museet och Knossos. Något rum har vi inte bokat, det får lösa sig på plats. Efter Heraklion ska vi ge oss av på en månadslång luff med bil. Vi börjar med östra Kreta och tar oss sedan i lugnt tempo västerut. Camilla (det är hon som kör) är lite nojig för vägarna, alla vi pratat med har varnat oss för de dåliga vägarna.

Jag har varit på Kreta tre gånger, Camilla ingen. Jag längtar efter att få visa henne det Kreta jag känner. Hoppas att hon inte blir besviken, jag har nämligen indoktrinerat henne med Kretaprat under några år. Trots att jag varit på Kreta tre gånger har jag bara sett en bråkdel av ön. Nu har vi en hel månad på oss att upptäcka ön. Kanske mer. Några av byarna vi ska besöka kan ni läsa om här. Tack än en gång Lopez för dina fina tips! (Jag läste upp din text för ett svenskt par vi träffade på Amorgos nyligen, det blev så exalterade att de ville åka på en gång!)

Kreta väntar bakom nästa dörr...

Nu säger vi hejdå till Santorini och öppnar förväntansfullt en ny dörr i livet. Där bakom väntar nästa etapp på vår långa Greklandsresa. Vi är mycket förväntansfulla. På återseende när vi har tillgång till internet igen.