I blogginlägget En blöt dag på Amorgos som jag skrev för några dagar sedan avslutades med dessa rader:

Den hårda vinden har lagt sig, det blåser ingenting, det är varmt, nästan lika hett som i juli. Temperaturen i vattnet är fortfarande behagligt, även för en badkruka som mig. Hur är vädret hemma?

Det skulle jag aldrig ha skrivit. Hämnden kom ett drygt dygn senare. Amorgos gick från Det stora blå till Det stora grå. Maken till oväder har vi inte varit med om på länge. Det blåste något rent förskräckligt (runt nio beufort, vilket är typ 24 m/s), elaka moln svepte över ön i ilfart och den varma luften hade förvandlats till kall. Idag lördag har vi ungefär samma väder. Men vi börjar naturligtvis med gårdagen. En dag då vissa turister svor för att de inte lyssnat på väderleksrapporten.

När Camilla kom hem från bagaren igår morse huttrade hon. Brödet var fortfarande varmt (detta fantastiskt goda amorgianska bröd!), luften var däremot allt annan än varm. Hon visade mig en nytagen bild och sa att vandringen vi tänkt göra nog fick ställas in.

Katapola tidigt igår morse.

Efter frukost (som vi trots vädret kunde äta på balkongen) gick vi en kort sväng i Katapola. Funderade på hur dagen skulle förvaltas. Att vandra var uteslutet. Så också bada. Sitta på kafé och läsa skulle funka om vi gick över till ”andra sidan” – Xilokeratidi – där det alltid är vindstilla. Så blev det inte. Vi hade hyrt mopeden på fem dagar och det kändes slösaktig att låta den stå still, den kostar ju ändå pengar. Vi bestämde oss för att köra (23 km) till Langada, en av tre sevärda byar på norra Amorgos. (De två andra byarna är Tholaria och Potamos. Egila ligger också i norr men är som by inte speciellt sevärd.)

I bergen strax efter Chora körde vi för första gången under dagen igenom molnen. Solglasögonen immade igen av molnfukt.

När vi kom fram till ett ödsligt Egiali såg vi Langada uppe i bergen. Byn var omsvept av tunga mörka moln. Skulle vi våga åka upp? Det skulle vi. En lunch hos Dimitris på Taverna Loza lockade mer än vad molnen skrämde.

Varje gång vi är på Amorgos gör vi minst två besök i Langada, vi äter alltid hos Dimitris. Hans taverna är trivsamt bonnig, maten är enkel och många gånger försvinnande god. Att Dimitris är en attans trevig kille gör inte saken sämre. Igår åt vi linssoppa och citronkyckling i ugn. Mums. Satt runt en timme och pratade vandringar med Dimitris. Han berättade om en del spektakulära vandringar han gjort på ön, bland annat om hur han vandrade från Stavros till Langada mitt i natten. Och vi som inte ens vågar gå i fullt dagsljus! Läs här …

Vid fyratiden bröt vi upp och påbörjade resan hem. En resa som delvis gick genom molnen. Otäckt och häftigt på samma gång.

När vi kom ner till Egialibukten och såg de höga vågorna var vi glada att vi lyssnat på väderleksrapporten. Egentligen hade vi tänkt tillbringa dagen på Donoussa för att ta lite nya bilder. Men tack vare att jag kollade vädret på internet dagen innan skippade vi den tanken. Om vi hade åkt hade vi varit kvar där än. Det vet vi nu.

När vi kom upp i bergen blev vi ett med molnen. Läskigt.

Trots hård vind och otäcka Mordormoln tog vi oss välbehållna hem till Katapola. I hamnen låg många segelbåtar som sökt skydd för vinden. Katapola är en dålig natthamn när det blåser, men bättre än andra hamnar i närheten. Vi såg en segelbåt som inte kunde lägga till på grund av vinden. Den stack ut till havs igen. Med fulla segel. Undrar hur det gick.

När vi kom hem dukade vi upp vårt tavlispel i sängen. Utanför ven en piskande vind och tunga vågor slog mot land. Vi monterade upp våra nyinköpta iPod-högtalare och spelade opera. Vind, vågor och opera. Ni fattar säkert hur mäktigt vackert det lät.

Middag åt vi på Moragio i Katapola. Märkligt nog blåste det inte där. Självklart var tavernan fullsatt. Säkert satt där några som skulle ha åkt till Pireus under kvällen. Men katamaranen var inställd på grund av vädret.

Inte bara igår kväll, även turen till Santorini idag på morgonen var inställd.

Express Skopelitis skulle gå via Donoussa igår kväll. Skopelitis motto är att det inte finns något dåligt väder, det finns bara dåliga spypåsar. Jag har aldrig tidigare hört talas om att Skopelitis hoppar över en ö. Båten går i alla väder. Men igår hände det. Inte nog med det (1). Idag på morgonen när Camilla gick till bagaren (det är alltid Camilla som går till bagaren, jag jobbar och hon köper bröd) låg Skopelitis fortfarande i hamn. Den skulle egentligen ha gått till Koufonissi, Schinoussa, Iraklia och Naxos klockan 07.00. Det är första gången vi varit med om att Skopelitis inte lämnat hamn. Inte nog med det (2). Blue Star Paros låg också i hamn. Något som förvånar ännu mer än att Skopelitis ligger kvar. Blue Star Paros är en stor färja som brukar gå punkligt oavsett väder. Blue Star Paros ska inte ens vara här, den skulle ha gått från Egiali till Astypalea i natt. Men nu ligger den här i Katapola och väntar på bättre väder. Väntar gör också alla de som skulle ha åkt härifrån. Säkert är det några av dem som har flygplan att passa, antingen på Santorini eller i Aten. Stackars dem!

Express Skopelitis idag på morgonen.

Det måste gå ruggigt stora vågor ute på havet när båtar som Blue Star Paros och Express Skopelitis ställer in. Och det är inte de enda båtarna som ligger stilla. Jag antar att liknande scener utspelar sig på många andra öar, vädret är inte stormigt bara på Amorgos.

Vad ska vi göra idag då det blåser och är kallt? Vi ska vandra! Kan tyckas tokigt. Är kanske också tokigt. Likväl ska vi vandra. När jag publicerat det här inlägget ska vi gå till bagaren och köpa ost- och spenatpajer, sedan kör vi till den obebodda byn Asfodilites varifrån vi ska försöka ta oss ner till Chalara som ligger vid kusten på östra Amorgos. Vi har en spännande daq framför oss. En rapport kommer ikväll, eller senast i morgon förmiddag. Håll tummarna för att det ska gå bra.