Dagens inlägg är en fortsättning från gårdagen, om du inte har läst det kan du göra det här… Gårdagens inlägg avslutades med nedanstående bild och bildtext:

Vad händer?

Då händer något som förändrar allt…

Bilden la jag ut som trailer inför fortsättningen. Det som förändrade allt påbörjades innan bilden togs. Så vi börjar väl där…

När vi suttit och ugglat i hamnen en stund går jag en kort runda. Då piper det till i telefonen, i ett sms läser jag att det finns sex nya meddelanden på telefonsvararen. Någon har ringt oss utan att vi har hört det. Tycker att det är konstigt, vi borde ha hört telefonen ringa. Jag går till Camilla igen, då försvinner täckningen. Jag går ut till piren för att försöka lyssna av telefonsvararen. Har glömt min kod, ibland kan jag lyssna av ändå, men oftast inte. Ett meddelande kan jag höra, men jag begriper ingenting, det bara sprakar. Jag tänker: antingen finns det ingen täckning eller så är det någon som skojar med oss. Jag stoppar ner telefonen igen och börjar gå mot Camilla. Då ringer telefonen. Jag svarar blixtsnabbt. Det är vår kära vän Paris från Honeymoon Beach som ringer, han säger: - ”Ta er till hamnen, jag kommer och hämtar er med båten”. Jag protesterar högljutt, vill inte att han ska åka ända till Anafi bara för att hämta oss. Förklarar för honom att vi ska sova ute, det är inga problem för oss. Protesten hjälper inte, han skrattar och säger: - ”Håll utkik mot havet, jag är där om tjugo minuter.” Nu förstår ni bilden med Camilla ovan.

F/B Paris kommer från Santorini.

Vi trodde att Paris skojade med oss, men det gjorde han inte. Drygt tjugo minuter senare gled han in med sin fiskebåt. Vad ska man säga? Vi kände oss skitdumma. Stackars Paris, säger vi. Han bara skrattar och säger:  -”Kom ombord nu barn så åker vi hem till Santorini igen.” Vi kliver ödmjukt tackandes ombord. Det är en ynnest att ha vänner som Paris och Julia och vi känner en oerhörd tacksamhet att just vi har fått lära känna dem. Tack!

Bye, bye Anafi.

Vi lämnar Anafi. Om tio år gör vi ett nytt försök att lära känna ön. 

Snart hemma på Santorini igen.

En dryg timme senare är vi framme på Santorini igen där vi välkomnas av en vacker solnedgång. Paris kör oss till Honeymoon. Alla skrattar åt oss. Vi också. :-)

Imorgon fredag gör vi ett nytt försök att lämna Santorini. Så vi säger hejdå till Santorini igen. Vi vet inte vart vi ska, den enda som är säkert är att Anafi inte ingår i planeringen. Ska kolla båtar efter att jag publicerat detta inlägg. Vi får se varifrån vi bloggar nästa gång, en sak är säker, det blir inte från Anafi.

Vi hörs när vi hörs!