Så var det då dags att ta ett sorgesamt farväl till Santorini. Känns inte bra att åka, men det är dags att resa vidare. Snyft…

Idag har vi betat av en massa praktiska saker, som att gå till Posten för att skicka hem en massa saker vi inte längre behöver. Några postala förpackningar fanns inte att köpa, men en Amstel-glas-låda gick bra det också. Postkontoret i Emborion var grekiskt kaotiskt. Så klart. Här på Santorini finns inga brevbärare, alla måste hämta sin post på postkontoret, man säger första bokstaven i sitt efternamn och får då en bibba post tillbaka. Man går sedan igenom högen för att se om man fått någon post. Samtidigt kan man passa på att se vad andra fått för post. Om man är nyfiken. Vilken greker är. :-)

Camilla postar paket till Sverige. De andra letar post.

Imorgon bitti klockan 09.00 kliver vi ombord på Romilda. Några timmar senare kliver vi av på Anafi som ligger ett stenkast från Santorini. Vi har inte varit där på säkert tio år. Undrar vad som hänt sedan dess?

Vi har varit på väg till Anafi många gånger, men varje gång har vi hållit oss kvar på Santorini. Det finns en anledning till det; vi gillar nämligen inte Anafi. Vi vet varför och vi tror och hoppas att vi ska ändra uppfattning nu. Varför vi inte gillar Anafi återkommer vi kanske till när mina Santoriniledsna fingrar är på bättre humör. Efter Anafi ska vi åka till två andra småöar. Sikinos och Kimolos. Vi har ingen aning om det finns tillgång till internet på dessa öar, så var beredda på att det kan dröja till nästa blogginlägg.

Vi lämnar som sagt Santorini med sorg i hjärtat. Tröstar oss med att vi kommer tillbaka, dock osäkert när.

08.00 imorgon bitti kör Paris oss ner till hamnen. För vilken gång i ordningen han gjort det vet vi inte. Många är det, och alla gånger är det lika ledsamt.

Avslutar med en bild på vårt Santoriniska älsklingsberg som vi kör förbi flera gånger varje dag, till eller från Honeymoon beach.

Vi hörs när vi hörs!