Igår var det äntligen dags. Den stora dagen var inne. Vi skulle få se vår stora favorit Haris Alexiou sjunga live för första gången. På Santorini. Utomhus. Med utsikt över vulkanerna och caldernan. Kan det bli bättre? Ja, faktiskt. Det kan vara fyrverkeri samma kväll. På samma ställe. Och det var det igår. En perfekt kväll med andra ord. Hur var det då? Jo tack, bara bra.

Konserten skulle börja klockan 22.00. För att vara säkra på att få bra platser var vi där redan 19.30. Tänkte passa på att se solnedgången en gång till. Den kan man inte se nog av. På typiskt grekiskt vis var kön till ingången och biljettluckan en och samma. För att köpa biljett fick vi först slå oss fram igenom insläppskön. Har ni sett en vackrare biljett?

När vi kom in pågick soundcheck på scen, tyvärr utan Alexiou. (Fira i bakgrunden.)

Det är svårt att tänka sig en vackrare plats än denna att ha konsert på.

Vi bestämde oss för att se solnedgången och fyrverkerierna innan vi tog plats framför scen. Några minuter efter att solen försvunnit började det blixtra och ryka från vulkanen. Tyvärr syns det inte på bilden. Blixtrandet och rykandet ackompanjerades efter en stund av muller. För dem som inte visste att det var ”vulkanens dag” var det säkert en läbbig syn.

När mörkret lagt sig ökade aktiviteten i vulkanen: bomber kreverade, röd lava trängde upp och flöt ner mot vattnet. Det såg ut som om det var på riktigt. Både läskigt och mäktigt på samma gång. När lavan brann som intensivast började det stora fyrverkeriet. Jag är barnsligt förtjust i fyrverkerier, har varit det enda sedan jag var barn. När det drog igång på riktigt sken mitt leende i kapp med raketerna. Det var så vackert att jag nästan började gråta. Tänk att få uppleva ett stort fyrverkeri på en plats som denna.

När alla trodde att det var över startade ett nytt – nästan lika stort - fyrverkeri från Fira (som ligger mittemot vulkanerna.) Lyckan var total! När även detta fyrverkeri var över började konserten. Vi satt kvar. Kunde inte lämna denna fantastiska plats. Lavan lös fortfarande röd. Långt nere i calderan såg vi 16 utflyktsbåtar med vita topplanternor och röda babordslanternor sakta segla in mot hamn.

Först när båtarna var i hamn gick vi upp för att se Alexiou. Förväntningarna var stora. Tyvärr infriades de inte. Kanske för att det fejkade vulkanutbrottet var så häftigt. Kanske för att hon inte sjöng så många av ”våra” låtar. Konserten var bra, inte tal om annat, men inte så bra som vi förväntat oss. Vi är ändå tacksamma att ha sett henne.

När vi skulle köra hem rådde ett visst kaos. Bilar och mopeder var parkerade hur som helst. Dubbelparkering är bara förnamnet. Efter ett visst trixande lyckades jag hitta en liten lucka bakom en lastbil. Körde sakta hem till Emborion. Satte oss en stund på balkongen, lät kvällen sjunka in och betraktade den vackra stjärnhimmeln. En ljuvlig dag var tillända.