Vi är på Fourni. Men det var nära att vi hamnat på en annan ö. Mer om det nedan, vi börjar med sista kvällen på Samos.

Som tack till oss själva för att vi jobbat så duktigt på Samos belönade vi oss med ett glas samosvin och en öl på hamnpromenaden i Pythagorion. (Greklands finaste hamnpromenad om ni frågar oss.) Mickey Olsson dricker inte mycket, faktiskt inte alls, några jordnötter blev hans belöning.

Efter belöningen gick vi till Restaurang Elia. Vi hade inte bokat. Men det var tidigt så vi trodde att det skulle vara lätt att få bord. Det var redan fullt. Precis då reste sig ett par från ett av frontborden och sa att vi kunde ta deras bord. Vilken tur! Hade vi kommit några minuter senare hade det varit kört. Eller i alla fall hade vi fått vänta länge. Nästan alla restauranger i Pythagorion frontas av mer eller mindre enerverande inkastare. Så inte på Elia. Där skulle de behöva ha en ”tyvärr-vi-har-fullt-mottagare”. Jag tror inte vi har varit på en så populär taverna tidigare, i Grekland. Nytt för i år är att de tagit över baren bredvid, där gäster som väntar på bord kan ta en drink före maten. Varför är Elia så populärt? Självklart för att maten är välsmakande, riklig och mycket prisvärd. En fulländad taverna helt enkelt. Hit kommer folk från hela Samos. Inte bara turister, många greker går också hit. Vår hyresvärd Petros går bara till Elia numera. Under våra fem dagar i Pythagorion var han och hans flickvän där två gånger.

Jag åt Kleftiko á la Ikaria och Camilla åt svärdfisk. Kleftikon var den näst godaste jag ätit (den godaste åt jag på Alonissos för några år sedan), Camillas svärdfisk var utan tvekan den godaste hon ätit.

Efter middagen gick vi bort till Restaurang Faros (har också god mat) där födelsedagsfesten (se tidigare inlägg) hade pågått i några timmar. Runt ett långbord satt fullt med födelsedagsgäster, i mitten satt födelsedagsbarnen, ett band spelade grekisk musik och alla verkade ha väldigt trevligt. Då dök vi upp som gubben och gumman i lådan och överraskade. Som väl var hade ingen sett oss tidigare. Kanske inte så konstigt eftersom vi suttit inomhus under nästan hela Pythagorionvistelsen. Skriver inte mycket mer om festen än att vi hade en mycket trevlig kväll, en kväll som för vår del slutade vid tvåtiden på morgonen. (Vill inte skriva mer, det är privat. Kanske berättar jag mer när vi återvänder till Pythagorion. Måste först fråga om det är okej.)

Som ni förstår var vi allt annat än pigga när klocka ringde i morse. Petros hade fixat frukost som åts i rekordfart. Fick skjuts ner till hamnen där ”delfinen” som skulle ta oss till Fourni låg och väntade på oss. Inte mycket folk ombord. Skönt. Ingen vind. Ännu bättre. Det här blir en lugn resa tänkte vi. Så fel vi fick. Båten skulle avgå 08.00 och vara framme på Fourni 50 minuter senare. Den avgick kl 08.00 precis som den skulle, men den kom inte fram när den skulle, nästan 2 ½ timme tog resan. Blåste det? Ja, men inte så farligt. Gick det höga vågor? Ja, men inte lika höga som under senaste resan. Varför tog det då så lång tid? Svaret är grekiskt logiskt: rutten hade ändrats under morgonen. Något som ingen annan än kaptenen verkade känna till. För er som inte vet var Fourni ligger kommer här en kort geografilektion: Fourni ligger strax väster om Samos, Ikaria ligger i sin tur väster om Fourni. Slut på lektionen. Konsekvensen av detta innebär att man först borde åka till Fourni och sedan till Ikaria. Så stod det också på den ”gamla” tidtabellen. Men kaptenen (eller vem det var) ville annat. Vi åkte helt sonika förbi Fourn. Det var länge oklart om båten ens skulle dit. De flesta som var ombord skulle till Fourni. Majoriteten av dessa var greker. Greker kan till skillnad mot oss svenskar visa ilska. Vilket vi fick en lektion i när det gick upp för passagerarna att båten först skulle åka till Ikaria, och sedan eventuellt åka t i l l b a k a till Fourni.

Båda bilderna är tagna på Ikaria. Därifrån skulle båten egentligen gå till Patmos klockan 10.15. Nu gick den till Fourni 09.45, för att sedan fortsätta till Patmos. När vi lämnade hamn var de som skulle till Fourni fortfarande förbannade, när det gick upp för dem som skulle till Patmos att de först skulle till Fourni blev de förbannade. Av någon oklar anledningen blev de båda grupperna förbannade på varandra. Det blev ett sjuhelsikes liv ombord. Jag frågade en grek vad som stod på. Han svarade att vi lever i en demokrati och då både kan man – och ska man – säga vad man tycker. Han log när han sa det. Sedan fortsatte han gorma. :-)

Hinner inte skriva mer nu. Berättar vidare imorgon. Avslutar med en bild på utsikten från vårt rum.

Det är härligt att vara tillbaka – på Fourni!