Nu har vi varit i Pythagorion i fyra dagar. Fyra dagar som vi i allmänhet har spenderat på hotellet. Det börjar bli ganska långtråkigt. Men – som Camilla säger – det är bättre att arbeta med Kalimera på ett hotell på Samos än hemma i Stockholm. Hon har en poäng där. Camilla gick till stranden en stund idag. Inget bad dock. Det får vänta till nästa ö. Som är Fourni, en ö vi inte besökt på… gud vet när. Här kommer en bild vi tog då, när det nu än var.

Vi slipper åka från Samos stad som väl är. Inte för att vi har något emot Samos stad, utan för att det skulle ta lång tid att åka därifrån. Från Pythagorion tar det bara 50 minuter med Flying Dolphin. (Vädret är bra så det ska säkert gå finfint.) Igår ringde vi till Toula Rooms på Fourni för att boka rum. Tyvärr hade hon inga rum åt oss. I stället får vi leta på plats, byn är liten och lätt att överskåda så det ska nog inte bli några större problem. Synd bara att vi inte kunde på hos Toula. Vi hade sett fram emot det. Men, men… Faktum är att inget av pensionaten vi ringt och försökt boka rum på har haft något ledigt. Nu ljög jag, hos Ann-Kristin på Rhodos fick vi napp, men inte på Zakynthos, Telendos, Samos, eller som nu, på Fourni. Men det har ju löst sig ändå. Får se hur det går senare när vi ska försöka boka på Ikaria där vi väldigt gärna vill bo på Atsachas i Armenistis. Misstänker att inte heller det kommer gå så bra. Men det är då det, nu är vi här. Tora inne tora.

Igår kväll var vi ute och åt middag med Eva på Pension Sunshine. Vi var på Faros (bild på Faros finns i ett tidigare inlägg) som ligger längst bort på hamnpromenaden, till vänster (näsan mot vattnet) om det sedan länge stängda Hotel Pythagoras. Bra mat och härliga vyer över ett blåsvart hav som reflekterades av en glödande fullmåne. En mycket trevlig kväll. Eva lyckades sätta griller i huvudet på oss. Den 5 augusti är det stor fest i Pythagorion då man firar befrielsen från turkarna. Dans, musik, fyrverkerier och båtbål i hamnen. Vi har bara sett festligheterna på bild. Har ofta pratat om hur kul det vore att vara på plats. Och det är vi ju nu, påpekade Eva ett flertal gånger. Innan vi skildes åt hade sannolikheten för att vi är här den 5/8 gått från 0 % till 65 %. Idag på morgonen var siffran 75 %. Där är vi även i skrivande stund. Hur som helst åker vi till Fourni i morgon bitti. Petros ska fixa kaffe och macka åt oss innan han kör oss till båten. Tack! Om vi ska gå på festen åker vi tillbaka på lördag eller söndag. Stannar några dagar och fortsätter sedan till Ikaria. Vi får se vad som händer.

Som ni säkert noterat har vi skralt med nya bilder från Pythagorion. Vi sitter ju mest inomhus och det är inte mycket att visa. När vi sagt god natt till Eva efter middagen igår gick vi ovan stan där det finns en betongklumpsutkiksplats. Där tänkte vi ta några nattbilder och lägga på bloggen. När vi andfådda och svettiga kom fram visade det sig att Camilla glömt sin kamera hemma och jag hade glömt sätta i minneskortet i min. Det gick bra ändå, det visade sig att det fanns en litet internminne i min kamera. Jag tog ett gäng bilder. Såg fina ut. Problemet är att jag inte har en aning om hur jag ska få bilderna från kameran till datorn. Har försökt på alla sätt och vis. Men icke. I stället för en nattbild kommer här en dagbild från ett annat tillfälle.

 
Tiden går fort. Snart har vi varit här i fem nätter, det känns som två. Igår hade vi varit ute i två månader. Det är lång tid. Så lång tid i paradiset påverkar en på många sätt. Exempelvis har vi gått från att vara dagvilla till att vara veckovilla. Det mest märkbara är lugnet vi känner inom oss, ingen av oss har upplevt någon liknade förut. Ordet stress är utplånat. Finns inte. Är det inget vi saknar är de flera som frågat. Nej, är svaret. Klart vi saknar familj och vänner, vore ju konstigt annars. Men något annat saknas inte. På kortare resor brukar jag sakna DN, men inte nu. Jag brukar sakna musik (framförallt mina dagliga besök i världens bästa skivaffär – Skivfönstret), men inte ens det tänker jag på nu (bara lite). Lyssnar ibland på min iPod där jag har nästan 4000 låtar. Vi har nästan fyra månader kvar här i paradiset, vem vet, vi kanske kommer att längta efter något vi ännu inte vet om senare under resan. (Lakrits!)

Språket förändras har vi upptäckt. (Ska ta upp hur en annan gång.) Nya ord uppfinns nästan dagligen. Det bästa hittills har Camilla kommit på: ”propellera”. Någon som kan gissa vad det betyder?

Den här bilden kan användas som ledtråd för ordet propellera. Kan avslöja att det inte har något alls med blommor eller bin att göra.

Imorgon åker vi som sagt till Fourni. Enligt Fournifantasterna Arne och Birgitta ska det finnas internetcafé med trådlös uppkoppling där. Det tackar vi för. Nu ska vi gå hem och duscha, därefter ska vi sätta oss i hamnen, ta en öl och titta på folk. Sedan middag, sedan födelsedagskalas…

Vi hörs när vi hörs!

PS. Tycker nog att det var lite väl andefattiga bilder i det här inlägget, avslutar därför med en bild som får åtminstone oss att dra på smilbanden.

Telendos village beach.