Bordet bredvid vårt var reserverat igår – troligen för Bob Dylan – men han dök aldrig upp. Så inte heller denna gång träffades vi. Förra veckan hade Eric Clapton bokat bord på Elia, inte heller han dök upp. Till skillnad mot Dylan var Clapton faktiskt på plats i Pythagorion. Han var här med ett större sällskap på en båt som låg inne en vecka. En kväll skulle de äta på Elia, men två timmar innan de skulle komma ringde de och avbokade. Synd tyckte förstås Michalis.
Hur som helst. Maten vi åt igår var suverän. Till förrätt åt vi grillade auberginer på en bädd av sallad blandat med russin, jordnötter och soltorkade tomater, över hela härligheten ringlade en aromatisk balsamicosås. Smakerna gifte sig fint tillsammans. Till huvudrätt åt jag konjakstänkt lammsouvlaki och Camilla åt kalkonfilé fylld med soltorkade tomater och fetaost. Fullmånen lyste över oss och alla var sååå glada.
Jag har inga bilder från gårdagen. Har inte fotat mycket här på Samos. Sitter mest inne och skriver, går ut för lunch, till internetcaféet och för att äta middag. Samos har vi varit på så många gånger förut att vi inte behöver åka runt. Känns ganska skönt efter allt farande tidigare under resan. I morse träffade vi en kille från Sverige som heter Stefan, han kunde verkligen Samos. Vi som trodde att vi sett det mesta av ön, men icke. Han visade oss en mängd ”hemliga” platser på en karta där han märkt ut ställen som inte ens – så att säga - fanns med på kartan. Ändå var det en väldigt detaljerad karta. Hans tips sparar vi till nästa gång. I gengäld gav vi tips om Amorgos. Han nappade och ska åka dit nästa år. :-)
Men det var inte det jag skulle skriva om, jag skulle ju berätta om båtresan hit. Vi reste med en så kallad Flying Dolphin. För er som inte känner till båttypen kommer här en bild. (Bilden är tagen utanför Hydra när vädret var bra.)

Flying Dolphin är en typ av flygbåt som är ganska okej att åka med när det inte blåser eller går några vågar. Jag skriver ganska okej, bra är de aldrig. (Personligen tycker jag att de skulle tas ur trafik. Camilla tycker att det åtminstone ska finnas en varningstext på dem, på samma sätt som på cigarettpaket: ”Varning! Denna båt skadar din hälsa psykiskt”.) Går det vågor – som när vi åkte mellan Kalymnos och Samos – är de minst sagt vidrigt att åka med dem. Varför åka då? Tja, ibland finns det inget annat att välja på, och då åker man. Plus att man inte alltid kan veta, om det är lugnt i den hamn man åker ifrån är det inte säkert att det är lika lugnt vid nästa ö. Tänkte mycket på dessa skitbåtar under resan till Samos. Jag och Camilla är vana och ska egentligen inte klaga, men för en ”nybörjare” måste det vara en hemsk upplevelse. Om de blåser och går vågor kränger ”båten” åt alla håll, ljuden är allt annat än behagliga, ibland låter det som man satt på en skitnödig val, ibland som om man låg fastsurrad inuti världens största centrifug. (Jag spelade in en liten film under resan, ska lägga ut den när vi kommer hem så ni förstår vad jag menar.) Många runt omkring oss kräktes, av gungningarna förstås, att båten var fullsatt, varm och saknade ventilation gjorde förstås inte saken bättre. Vi gick av nästan sist av alla och såg inte hur folk såg ut när det gick i land. Vår hyresvärd Petros stod och väntade på kajen, han sa senare att de flesta såg mer eller mindre halvdöda ut när de gick av. Och ganska tacksamma kan man tänka sig. Kolla vädret noga om du ska åka med Flying Dolphin-båtarna. På onsdag morgon ska vi åka med en Dolphin igen. Hoppas det lugna vädret håller i sig till dess.
Nog om det. Idag har vi inte gjort något alls förutom lunchat, skrivit, träffat världens bästa Eva och pratat Samos och Amorgos med Stefan. En liten dag med andra ord. I morgon kan det bli livligare. Då är det stor födelsedagskalas här i Pythagorion och födelsedagsbarnet vet inte att vi är här.
Avslutar med ett glatt möte från i morse.

Mickey Olsson blev – som ni säkert ser – alldeles till sig när han hittade en kompis vid frukostbuffén. Han satt där hela frukosten och tjattrade, ville inte ens ha sin valnöt som han annars tycker så mycket om.
9 läsare har kommenterat " En dag om ingenting alls "
Följ upp comment rss eller lämna en TrackbackGjorde den resan med dolphin -95. Känner igen mig. Det blåste ordentligt och båten small och brakade hela tiden. Jag satt på samma fläck hela tiden och bara väntade på att någon av båtens ben skulle gå av:-( Inte en flytväst i sikte och tanter spydde lite överallt:-(
Mannen (beräkningsingengör på hållfasthet) muntrade upp med och tycka att det verkar väldigt osäkert ifall båten håller.
Åkte fram och tillbaka samma dag och har för mig att hemresan var lite bättre.
Ha det så gott på Samos! Alla tre:-)
Riitta
Hej Janne o Camilla!
Ni verkar ha det bra i ert nya “hemland”. Värmen är det tydligen inget fel på, här regnar det en del vilket ni säkert vet.Dock inte värst i norra Sverige.
Är lite småhungrig så maten ni åt lät lockande, kan fresta er med 1,5 kg nyplockade hjortron som fortfarande doftar i hinken.
Åke vill du ska maila till honom
Kramar från oss
Min svåger påstår att Flying Dolphins från första början gick som flodbåtar på Volga. De verkar inte avsedda för trafik i Medelhavet. Trevliga är de inte i alla fall. Tacka vet jag att sitta i aktern på en vanlig färja och se den grekiska flaggan vaja i vinden. Gärna oljig och skitig, men grekisk!
Hälsningar
Caina
Härligt att läsa om era upplevelser igen; jag har saknat er under ert “uppehåll”. Jag snavade in i bloggen via Kalimerasidan, och är helt fast! Det blir nog ö-luff nästa sommar! Men i år åker maken och jag, utan barn ffg på 20 år, till just Samos. Så jag undrar om ni har fler tavernatips än det ni nämnde idag? Jag har köpt er e-guide (ska försöka komma ihåg att betala imorgon) + en guide om Rhodos till sonen som ska dit med sina kompisar. Arma rhodesier, eller vad de nu kan heta…
Ser redan fram mot nästa inlägg!
Hälsningar från Maria
När vi var på Samos förra året bodde vi i Voutsalakia. Där hittade vi en liten taverna som hette Annas. Den ligger i utkanten, på vägen mot Psili Amos 2. Annas taverna ser inte mycket ut för världen, men man ska inte döma hunden efter håren :) Detta är någon av den godaste maten jag har ätit i Grekland (och då har jag hunnit med 28 öar och flera resor till fastlandet). Vällagad grekisk husmanskost, ingen meny och bra priser. Hon hade haft stället i 25 år så förhoppningsvis ligger den kvar. Ååå, nu blev jag hungrig :)
/Kristina i Växjö
Reiser ikke med Flying Dolphin om jeg ikke absolutt MÅ. Nisos Kalymnos fra Kalymnos går jo til Samos. Bruker lenger tid, men så mye bedre! Sitte ute på dekk med litt mat og drikke og en god bok - deilig.
Vi skulle till Agistri 1995. Båten till Agistri från en hamn utanför Pireus hette Kitsolakis Express. Bert köpte varsin franskbrödsbulle med ost och skinka och varsin öl till oss med detsamma.
Jag fick ta plats och valde övre däck. Det var nästan fullt där uppe, så jag fick ta plats på ett par plaststolar, så vi fick sitta med ansiktet utåt sjön. Till min förtret var våra stolar skruvade fast intill varandra på en längsgående planka. Jag var lite avundsjuk på de andra, som kommit ombord först och hade valt lösa stolar, så de kunde flytta sig efter solen eller så. Det blev vår smala lycka, att jag fick just de platserna, visade det sig, för sjögången utanför Athen och ända till dess vi fick lä av Egina var riktigt otäck.
Båten gungade upp och ner och åt sidorna, som om vi åkte berg och dalbana. Folk blev sjösjuka till höger och vänster och kräktes som bara den. Vi, som satt på det främre övre däcket klarade oss bra, ända tills jag behövde gå på toan. När jag gick ner i båten, stank det ordentligt både av dieselolja och av spyor.
Damtoaletten var upptagen av en tjej, som kom från Ängelholm, vad vi fick reda på senare. Hon låg helt utslagen på golvet på magen och kunde inte resa sig en gång. Hon låg med fötterna utanför toaletten.
Jag lyckades så småningom komma in på en toalett, som blev ledig och gick sen upp igen. Så började Bert raljera om, att det skulle vara gott med bruna bönor och fett fläsk. Det tog inte lång stund, förrän jag blev tvungen att kräkas. Jag brukar ju tycka om sådan mat, men det blev för mycket just då.
Jag fick flytta över till relingen och kräktes över den. Bert blev tvungen att ta tag i mitt skärp och hålla hårt i mig, för han var rädd, att jag skulle trilla överbord. Sen mådde jag bra igen, för vid det laget var vi ändå i lä av Egina.
När vi gick i land fick de lägga den tjejen, som låg sjuk ombord, på bryggan, för hon var fortfarande så sjuk.
Det var första och enda gången i mitt liv jag har varit sjösjuk.
Det här var en lång kommentar. Hoppas att ingen tar illa upp.
Gilla/Helsingborg
Hej!
Jag kan rapportera om att Eric Clapton var i Pythagorion även i slutet av Juni.. Han verkar helt klart gilla stället. :-)
Gilla: Usch, det var en jäkla resa det! Bruna bönor och Dolphings är ingen bra kombination. :-)
Skriv kommentar