Dags för en liten summering av vad vi har gjort den senaste tiden. Jag tar bara upp brottstycken av allt vi har upplevt. Hela historien med alla detaljer får ni läsa när vi lanserar Kalimera on tour i bokform. I skrivande stund heter boken 78 grekiska sallader senare, vad den slutliga titeln blir vet vi i slutet av november.

Kastelorizo
Sista dagen på Kastelorizo började med en tur till den blå grottan. En grotta som påstås vara den största, blåaste och häftigaste i hela Grekland, somliga säger i hela Medelhavet. Skeptiska satt vi och väntade på Georgios inne på taverna Little Paris tidigt på morgonen. Många grottor har var varit i, varför skulle denna vara annorlunda än de andra, tänkte vi. Vi var de enda på tavernan, satt inne i dunklet, nyfångad fisk över hela golvet. Alla som gick förbi hälsade glatt Kalimera på oss då de antog att det var ägarna till tavernan som satt därinne. Vi svarade lika glatt med förställda röster. Vi ville ju inte göra dem förvirrade. Prick nio kom Georgios och bad oss gå ner i gummibåten. Lite lyxigt att åka ensamma till grottan. (Herregud så jag skriver, summering var det ju, vi ökar tempot.)

Grottöppningen är bara 1 meter hög (grottan går inte att besöka när det går vågor), vi fick ligga på durken för att inte bli skalperade. Vi blev inte besvikna, det här visade sig vara den största, blåaste och häftigaste grottan vi varit inne i. Tyvärr väldigt svår att fotografera.

När vi kom tillbaka till ”byn” igen hade ”kasta-alla-i-vattnet-festen” så smått börjat. Gammal som ung gick runt i byn med hinkar fulla med vatten. Några blev islängda. Vattenlekarna accelererade under dagen. Vi gömde oss i gränderna. Vi smög som indianer. Självklart blev vi heta byten. Men vi klarade oss. Det bjöds på mat, dryck och dans. En galen dag som vi skrivit om i ett tidigare inlägg. Åkte vi då aldrig ner i vattnet? Jodå. Vi gick hem med kameror och annat som vi var rädda om. När vi kom tillbaka tog vi varandra i händerna, tog sats utav bara helvete som Lars Ekborg sa en gång och slängde oss ut i havet, med kläder och skor på. Efter oss kom prästen och några andra gubbar. Också hand i hand. Nästa gäng dansade ner i vattnet. Så där höll det på i fyra timmar. Vi har massor med bilder och en hel del film att visa vid ett annat tillfälle. Nästa år ska vi tillbaka. En så vansinnig tillställning får man bara inte missa. Vi har rätt så kul bilder på oss som togs efter festen, de kan vi inte visa för censuren (Camilla) tillåter inte det. (Glömde: alla åkte i vattnet, till och med hundar, en svart dvärgpudel låg extra dåligt till av någon anledning.)

I stället blir det en avskedsbild. Vi lämnade Kastelorizo samma kväll. Något de flesta gjorde. Få gick av båten. Ön tömdes. Det kändes sorgset att åka. Vi hade under bara fem dagar fått starka känslor för Kastelorizo. Hoppas att fler åker dit. Det skulle ön – och öborna – må bra av.

Rhodos
Vi kom fram till Rhodos mitt i natten. Gick genom sovande gränder upp till Kristinas Rooms där vi hade bokat ännu en natt. Sov välförtjänt ut på morgonen. Pratade med Ann-Kristin. Som alltid givande. Hälsade sedan på Kim på resebyrån Triton. Han bjöd på trevligt samtal och svensk hallonsaft. På eftermiddagen åkte vi med Panagia Spiliana till Chalki. 

Chalki
Panagia Spiliana går mellan Rhodos, Chalki, Tilos och Nisyros. Undvik om ni inte måste. Maken till skorv har vi inte åkt med. Rumsletandet gick inte bra på Chalki. Hittade inga att fråga heller. Gick till sist in på den enda resebyrån på ön och bad om hjälp. De trollade fram ett av de bästa boenden vi haft. Bild finns i ett tidigare inlägg. Vi hade läst mycket negativ om Chalki i diverse guideböcker. En är så negativ att vi undrar om författaren till boken blivit utsatt för mordförsök på ön. Men eftersom vi är två överpositiva personer såg vi ön med andra ögon: Chalki är en mycket fin ö vars landskap är kargare än månens. Det finns bara en by, inte helt olik Symi stad. Ett mini-symi helt enkelt. Fast inte lika varmt. Bristen på internet gjorde oss dock tvungna att åka vidare efter tre nätter.

 
Rhodos
Tillbaka till Rhodos (tredje gången under resan) med andra ord. Båt till Kamiros Skala (Rhodos). Anlände ackompanjerade av soluppgången. Så vackert. Buss till Rhodos stad där vi med bestämda steg gick direkt till Kim på Triton. Hos Kim köpte vi båtbiljetter till Kalymnos och lämnade vårt bagage. Vårt kontor är ert kontor, sa Kim. Tack! Hittade Swedco där vi åt frukost, gratissurfade på internet och åt lunch. Gott. Gott. (Finns att läsa om i ett tidigare inlägg.)

Telendos
Någon timme innan solens nedgång kom vi fram till Kalymnos. Kändes mycket bra att vara tillbaka. Taxi till Myrties för vidare färd med båt över till Telendos. Vi hade dagen innan ringt Georgios på On The Rocks och frågat om rum. Tyvärr hade han fullt. I stället gick vi till vänster om hamnen där Studio Evageli ligger. Där fick vi en studio med tillhörande gigantiskt altan med näst intill chockerande vacker utsikt över Kalymnos majestätiska berg, helt i klass med bergen på Amorgos. Bild på utsikten finns som Veckans bild på Kalimera. Den byts ut inom kort, hoppas ni hann med att se den. Vi hade morgonsol, inte kul när man ska äta frukost och det är 30 grader klockan 07.30. Det trasiga parasollet hjälpte i alla fall lite grann. :-)

För er som inte känner till det är Laskarina (se parasoll) ett engelskt resebolag som specialiserat sig på småöar i Grekland. Namnet kommer från den grekiska frihetshjältinnan Laskarina Bouboulina från Spetses. För er som känner till Laskarina (ni andra får också läsa) kan jag berätta att företaget inte längre finns. Laskarina är ett minne blott. Något som ställt till med stora problem för en del mindre öar i Dodekaneserna.

Kalymnos
Vi tillbringade en dag på Kalymnos. Hyrde moped av supertrevliga Katarina i Myrties. (Tack Katarina för mycket trevliga samtal. Hoppas vi ses igen.) Tyvärr kunde vi inte tajma in en träff med Monica (bor på Kalymnos) som bloggar på Kalimera. Nästa gång Monica. Vi kom i alla fall till din by. Där var det varmt. När vi kom ner till havet (Vlychadia) var vi tvungna att kolla om vi fått några brännskador. Kalymnos var sig likt. Precis lika trivsamt som vid alla tidigare besök. 

Telendos igen
Höll på att glömma. Vi åt på samma taverna varje kväll – Barba Stathis – som ligger, dels i gränd, dels precis vid vattnet bredvid Studio Evagelia där vi bodde. Vilket ställe! Ett av de bästa, om inte DET bästa, på hela resan. Vi åt bara fisk, färsk fisk. På dagarna satt ägarinnan och rensade fisk, sjöborrar, bläckfisk, fuschka och andra läckerheter inför kvällens måltider.

Här rensas Kalamari.

Två av kvällarna åt vi en ouzotallrik som gick under namnet Barba Stathis. Den fanns i två storlekar – large och small. Vi åt den lilla. Vilket räckte mer än väl.

Jätteräkorna och den godaste tarama vi någonsin ätit kom in på ett separat fat. Hade vi ätit detta hemma i Sverige (finns inte, men ändå) skulle det ha kostat en månadslön. Vi betalade 28 €, cirka 250 kr. Nästan gratis. I priset ingick även vatten, bröd, en liten sallad och självklart en flaska ouzo.

Samos
Från Telendos åkte vi (med mycket tunga hjärtan) till Kalymnos. Åt en god lunch i Pothia innan vi äntrade en flygbåt (berättar om skräckfärden imorgon) till Pythagorion på Samos där vi befinner oss just nu. Några dagar tidigare ringde vi till världens bästa Eva på Pension Sunshine. Hon hade fullt. Som väl är har Evas systerson Petros ett minst lika bra boende – Hotel Samaina – strax ovanför Pension Sunshine. Petros hade ett rum ledigt. Tack Petros!

Härligt att vara tillbaka även här. Samos är för oss ett av fyra grekiska ”hem”. De andra tre är Santorini, Amorgos och Naxos. Här trivs vi. Alltid. Extra mycket denna gång, här finns trådlöst internet. Något vi saknat ett tag och den enda anledningen till att vi lämnade Chalki och Telendos i förtid. (Igår när jag satt här på internetcaféet såg jag en stor lapp där det stod att de hade stängt på söndagsförmiddagar. Jag frågade varför det var stängt då. Det grekiskt logiska svaret löd: - Det stämmer inte. Vi har öppet varje dag mellan ditten o datten, den där skylten gäller bara vintertid. Idag är det den 29 juli. De ÄR kul de där grekerna. :-). Nu när jag sitter här har jag en tjej framför mig som använder en webbkamera när hon chattar med sin kompis. Tydligen syns jag i kameran där jag sitter, hon vänder sig hela tiden om och skrattar. Jag flinar med och tar en snus.)

Nu måste jag snart sluta. Börjar bli alltför långt det här. Kort kan jag bara säga att vi nu har AC för första gången sedan vi var på Spetses. Det är vi mycket tacksamma för! Vi har mött väldigt få svenskar, men desto fler norrmän. (De verkar vara precis överallt, det är väl oljan antar jag. Obs, skämt, kära norrmän, det där med oljan alltså, att ni är överallt stämmer dock.) Värmen är inte lika jäklig just idag. När vi kom hem igår kväll klockan 23.30 var det 31 grader. En av kvällarna på Telendos var sinnessjukt varm. Vindarna var obeskrivligt heta, som om någon stod med en hårblås framför en. Och ingen AC hade vi. Ujabuja. Mickey Olsson mår bara bra. Han är med oss hela tiden. Hans familj har godkänt att han reser med oss ett tag. Kul tycker vi. Kul tycker Mickey.

Ikväll ska vi äta på Restaurant Elia som drivs av Michalis som tidigare jobbat på olika grekiska restauranger i Göteborg. Där är fullt varje kväll. Med all rätt. Bättre restaurang finns inte på Samos. Vi var där tidigare idag och hälsade på Michalis. Han bara log. Vi bokade bord till klockan 20.30. Blev ”inskrivna” som Kalimera x2. På raden ovanför oss stod det Bob Dylan x2. Vi kan bara hoppas!

På återhörande!

Pythagorion i går kväll. Ikväll är det fullmåne! Vi är här!