Idag blir det ett kort inlägg. Vi har lite annat att göra som måste gå före.

Nästan allt på ön kretsar sig kring den smala hamnpromenden. Tavernor och barer ligger på en lång rad efter varandra. De bästa – och billigaste - ligger en bit bort från själva hamnområdet. Dyrast är det där segelbåtarna lägger till. (Precis som du skrivit Arne!) Little Paris har vi nämnt tidigare, en annan bra taverna är Restaurang Sydney som ligger strax efter Little Paris. Vi åt både lunch och middag på Sydney igår. Menyn har inte mycket att erbjuda, men det som finns i den är kulinariskt och löjligt billigt. Den dyraste rätten kostar 6 €. Öl 2 €. Vin 3 €. Vatten 1 €. Köper man en grekisk sallad får man välja mellan liten (3 €), medium (4 €) eller stor (4.5 €). Vi tog en stor, trots att kyparen sa att den var STOR. Han hade rätt. Den var större än två normala sallader tillsammans. När vi ätit klart igår kväll och bad om notan fick vi först in en kaka som heter Katomari, sedan fick vi melon och körsbär (fick vi även till lunch) och slutligen bar de fram en annan kaka som heter Stravo. Vi var mätta och belåtna redan före första kakan kom in. Kakorna härstammar för övrigt från Turkiet. Sydney kan vi verkligen rekommendera, bra mat som sagt, trevliga ägare, kanonläge precis vid vattnet, billigt, och sist men inte minst: de spelar bra grekisk musik.

Restaurang Sydney. Ser ni Mickey Olsson till vänster i bild?

Idag hade vi ställt klockan på 06.00. Vi skulle göra en vandring och ville komma iväg innan det blev alltför hett. Dagen innan hade vi bunkrat upp med vatten och frukt. Frukost på balkongen. Färskt bröd från bageriet runt hörnet. (Bagaren är från Albanien, den tidigare grekiska bagaren bakade inget gott bröd, det gör den nya och alla är jätteglada.)

De vita trapporna som syns på bilden är vandringens början.

Vi trodde att det skulle vara jobbigt att gå upp till toppen. Men det gick hur smidigt som helst. Kanske för att vi var ute så tidigt. Det tog bara 25 minuter att gå upp. Utsikten blev bara vackrare och vackrare.

Vy över byn från slutet av trappan. Inte många hus om man jämför med hur här såg ut under Kastelorizos storhetstid. Då bodde det närmare 15000 personer på ön, idag bor här ungefär 230. (25000 kastelorianer bor i Australien.) Öns förflutna är kantad av krig, grymheter och sorg. En av få byggnader som klarade sig när ön skoningslöst bombades under andra världskriget är en moské. I moskén finns en liten utställning om öns smärtsamma förslutna. När vi var där idag visades en film om alla grymheter. Filmen var välgjord och mycket gripande. Vi rördes båda till tårar. Se den om ni mot förmodan kommer till Kastelorizo.

Måste sluta nu. För er som undrar mår Mickey Olsson bra. Vi har mejlat hans familj men har ännu inte fått svar. Toaletten är fixad av “the only man on the island who can handle a Turkish toilette”.

Glömde. När vi kom upp till toppen av trappan mötte vi en man från ön. Vi frågade om det gick att gå till Paleokastro från där vi stod (vi var egentligen på väg till ett kloster). Han sa att det går, men ni måste se upp för ormarna! Jag frågade om de var farliga. Han svarade: Dangerous? Hrm. They bite. For sure. So you can call them dangerous.

Vi gick inte till Paleokastro. :-)