Det är redan lördag. Dagarna går fort här på Santorini. Kanske för att det inte händer så mycket. I morgon åker vi vidare.  I två dagar har vi velat fram och tillbaka. Vart ska vi åka? ”Problemet” är att vi går mot högsäsong, då blir rummen dyrare och båtarna fullare. Frågan vi ställt oss är om vi ska vara i Kykladerna eller i Dodekaneserna. Vi vet en sak med säkerhet, och det är att vi ska vara tillbaka på Santorini runt den 15 augusti då det är som mest kaotiskt i Grekland. Då har vi tillgång till samma lägenhet som vi nu, vilket är väldigt praktiskt. Den 18 augusti ska vi gå på konsert med Haris Alexio. Troligen ska hon spela i byn Pyrgos. Inga biljetter har släppts. Ett rykte säger att konserten är gratis. Vi lär inte vara ensamma där! Glykeria gjorde en gratiskonsert här för tre år sedan. Hon spelade på Santo Wines. Den konserten talar man fortfarande om. Jag förstår varför. Att se en konsert med Glykeria (som är en av våra favoriter) på Santo Wines skulle jag ge mycket för. Utsikten är förstummande.

Åter till vår planering. Först bestämde vi att vi skulle åka till Kastelorizo och sedan ta oss till Chalki, Nisyros, Kalymnos, Telendos och eventuellt till Fourni och Ikaria. Därefter hem till Santorini igen. Den planen ändrade vi igår till Anafi, Sikinos, Milos, Kimolos, Syros och Andros. Och sedan hem till Santorini. Nu har vi förkastat även den rutten. Det började blåsa upp igår kväll. Rejält. När vi vaknade i morse blåste det ännu värre. Då vi började vela igen. Ska vi verkligen vara i Kykladerna när det blåser frågade vi oss? Helst inte.

Idag går det stora vågor på Perivolos beach.

Båtarna som trafikerar de öar vi tänkt besöka är allt annat än tillförlitliga när det blåser. Vad sägs om Romilda, Panagia Tinou och Panagia Hosoviotissa (hur den nu stavas?). Nej tack! (Kom till saken nu Janne! Hur ser planerna ut?)  Okej då. Så här ligger det till: I morgon bitti åker vi Blue Star 2 till Rhodos. Där sover vi en natt. Nästa dag tar vi morgonbåten till Kastelorizo. När vi tröttnat på Kastelorizo återvänder vi till Rhodos, byter båt och fortsätter till Chalki. Om båtarna går som vi vill ser rutten ut så här efter Chalki: Nisyros, Kalymnos, Telendos, Kalymnos, Astypalea, Amorgos, Santorini. Troligen stannar vi inte på Amorgos. Dit ska vi i september.

Hur har vi det här då? Jo tack, bara bra. Dagarna ser ut ungefär som vi skrev i förra blogginlägget. Vi äter mycket. Väldigt mycket. Det finns få tavernor som kan mäta sig med Honeymoon. Julia måste vara en av övärldens bästa kockar. Billigt är det också. Igår åt jag Barbouni – en av de dyraste (och godaste) fiskar som finns i Grekland. Priset brukar ligga mellan 45 och 50 € kilot. En portion kostar runt 15 €. På Honeymoon är det fasta priser på fisk. Barbouni kostar bara 8 € vilket får anses som ett frossarfynd.

Barbouni ála Honeymoon.

Under våra dagar här har vi träffat många trevliga människor. Bland annat en halvgrekisk familj från Haninge. Camilla utnyttjar tillfället, hon anlitar en av dem (Teo) som lärare. Han får svara på många frågor. Bland annat hur man ultimat ska uttala ochi (nej), ett ord hon har brottats med under många år. Onödigt tycker jag, alla förstår oavsett hur det uttalas. Teo och Camilla satt igår och ochiade varandra så många gånger att folk runtomkring började undra. När vi cyklade hem igår natt fick jag mot min vilja vara ochilyssnare. Det tar ungefär 20 minuter att cykla hem. Uppför hela tiden. För mig är de en plåga. Jag cyklar på lägsta växeln, benen roterar snabbare än vindkraftverken på Kefalonia. Jag stönar och jag flåsar och om jag orkar beklagar jag mig. Men cyklar det gör jag, ända hem utan att stanna. Är ganska stolt när vi (äntligen) är framme. Igår lät det så här när Camilla tränade ochi (förkortad version) när vi cyklade hem, Camilla är kursiv.

Okej, då sätter vi igång.
“Hrm.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Hundar skäller.
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Är du med?
“Hrm.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Några getter vaknar och börjar bräka.
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Är du med?
“Hrm.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
“Ja tack! Låt oss stanna!”
Skratt. Skratt.Skratt.
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
En galen tupp gal över dalen.
Är du med?
“Hrm.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Ser du vintergatan?
“Ochi. Ser bara den svarta asfaltsgatan.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
Är du med?
“Hrm.”
Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi. Ochi.
“Äntligen hemma!”

När vi kommer tillbaka till Santorini i augusti ska vi hyra moped. Det har jag bestämt. Camilla får säga hur många ochi hon vill. Aldrig mer cykel! Om en liten stund ska vi cykla bort till Perissa och köpa båtbiljetter. Undrar vad det kommer stå på biljetterna. Vi har ju fortfarande tid att ändra oss. :-)