Sista kvällen på Poros åt vi på resans hittills bästa restaurang. Den heter Dimitris Family Taverna och ligger i en gränd i de gamla delarna av Poros stad. Dimitris är både slaktare och tavernaägare. Själva slakteriet (och köket) ligger mittemot tavernan. Missa inte om du är på Poros. Menyn var diger, maten fantastiskt god och priserna under genomsnitt. Här får man sannerligen valuta för pengarna.  Utsikten får man på köpet.

Poros gillade vi skarpt trots att vi var där kort tid. Vi har en vag plan att återvända till Hydra i höst, om vi åker tillbaka gör vi även ett nytt besök på Poros.

Från Poros åkte vi till Pireus. Via sms hade vi fått veta att den katamaran vi helst ville åka med var fullbokad. Det fanns två andra alternativ: färja som avgick 19.00 och var framme 04.10, färja som avgick 17.00 och var framme 08.00. Inget av alternativen lockade. Vi satte oss utanför biljettkontoren i Pireus. Flygbussar med nyanlända jeansklädda svenskar kom hela tiden. De såg allmänt förvirrade ut. Vi gick runt på biljettkontoren och frågade om det fanns några avbokningar till katamaranen. Inte det. Bestämde oss till sist att satsa på Romilda – en av de långsammaste (och skitigaste) båtarna i Grekland. Romilda är ganska okej att åka korta sträckor med. Som nattbåt är hon mindre trevlig. Hon är gammal (byggd 1974) och borde ha tagits ur trafik för flera år sedan. Det känns inte helt tillförlitligt att resa med henne. Ändå gjorde vi det. Att vädret var bra avgjorde saken. Prismässigt tjänade vi på att åka med Romilda, katamaren kostade 53 € p/p, Romilda 29.50 € p/p.

Vi lämnar Pireus. Härifrån till härligheten tog det 15 timmar.

Båten var inte riktigt full, men närapå. På däck gick inte att sitta, dels var det för varmt, dels var det erövrat av ungdomar från England, Italien och Frankrike som var på väg till Ios. Ett gäng italienare hade med sig en stor kylbox fylld med Coca Cola och sprit. Festen pågick länge. Vi var inte bjudna.

Vi hade tänkt köpa hyttplats för att vara säkra på att få sova. Frågade på biljettkontoret hur mycket en hytt kostade, svaret löd att vi skulle fråga i receptionen när vi kom ombord. När vi kom ombord gick vi till vad de på Romilda kallar reception och frågade en receptionist som vi i Sverige skulle kalla ”man-med-cirkuskläder-på-sig” hyr mycket en hytt kostade. Cirkusmannen svarade: - Come back when the ship has left the port and ask the same question. Jaha, sa vi. Hyttplats fick vara bestämde vi. Hittade ett utrymme i fören som enligt en skylt var reserverat för ”economy class”. Misstänkte att det inte fanns någon ”economy class” på Romilda, alla åker i ”shit class”, så vi slog oss ner där. Där fanns AC och TV. Vi byggde en sovhörna bredvid teven av våra ryggsäckar. La ut två strandmadrasser, plockade fram varma kläder (äntligen fick användning för dem) att ha som täcke och underlag och satte oss sedan och väntade på att det skulle bli kväll så vi kunde gå och lägga oss.

Teven störde. Grekiska såpor rullade oavbrutet. Ljudet var till en början lågt, två greker tävlade med varandra om att vem som kunde höja ljudet mest. De tittade inte på teven, de verkade bara vilja lyssna på ljudet. Jag sänkte i samma takt som de höjde. Så där höll vi på ända tills vi kom fram till Kithnos som var vårt första stopp. Fyra timmar tog det för Romilda att komma till första ön. Om åtta öar skulle vi vara framme.

Under resan hade vi pratat om hur vi skulle uppleva de kala Kykladiska öarna efter att varit på så många fina gröna öar. Kändes inte helt bra kan jag säga. Kithnos var kal och ful. Ändå hade solen precis gått ner så ljuset var det inget fel på. Undrade ett tag om vi blivit avkykladiserade. Det skulle senare visa sig att det hade vi inte.

När vi lämnade Kithnos gjorde vi oss redo för natten. Jag låg och lyssnade på Erik Satie i min iPod och Camilla läste. Snart började ögonen rulla av trötthet och det var dags att sova.

Vi sov hyggligt. Vaknade innan öarna, och precis efter. I taket ovanför oss vår ”hytt” satt en högtalare. Ur högtalaren basunerade en skrapig röst ut vilken som var nästa ö, först på grekiska, sedan på engelska. När vi lämnade varje ö basunerades även det ut. Med samma högljudda skrapiga röst. Det gick till ungefär så här:

Vi somnar.

Högtalare sprakar igång: Information to all passengers: The ship is soon arriving to Kimolos. All passengers who are going to Kimolos are asked to prepare for disembarking. Thank you.

Vi vaknar.

Vi somnar.

Högatalare sprakar igång: “All passengers are asked to take their seats; the ship will leave Kimolos in a few minutes. Thank you.”

Vi vaknar.

Vi somnar.

Så där vaknade och somnade vi innan och efter Serifos, Sifnos, Kimolos, Milos, Folegandros, Sikinos och Ios. Det blev några somnavaknasomnavakna under natten. :-)

När vi kom till Ios slutade vi sova och steg upp, bäddade och köpte kaffe. Jag gick ut och tittade på vårt kära Ios. Massor med ungdomar klev av. Jag räknade till 27 rumsuthyrare som väntade i hamnen. Många. Klockan var ju ändå bara sex på morgonen. Tänkte återigen på gröna öar kontra kala öar. Titta ut över Ios. Funderade. Ganska vackert faktiskt. I nästa sekund kikade solen fram bakom Chora. Vips kände jag en värme inom mig, inte av solen, det var Kykladerna som värmde.

Två timmar senare var vi framme vid vår slutdestination – Santorini. Resan som hade börjat 17.00 var över, femton timmar tog det att komma hem. Paris väntade på oss i hamnen. Ett kärt återseende. Åkte direkt till Honeymoon. Fler kära återseende väntade. Efter frukost körde Julia oss till byn Emborio där vi har bokat en lägenhet.

Santorini är vårt andra hem, här ska vi vila, tvätta, lämna delar av packningen, summera, skriva och planera. Vi behöver inte åka runt och upptäcka eller fotografera, vi har sett varenda sten på Santorini. Från att ha blivit väckta av väckarklockan 06.45 varje morgon i drygt fem veckor ska vi nu unna oss några sovmorgnar. Hur länge vi stannar vet vi inte. Om några dagar börjar vi planera för fortsättningen. Det lutar åt Anafi. Sedan kanske vi åker över till Dodekaneserna. Vi får se. Nu ska vi cykla (har hyrt cykel även här) ner till stranden och ta ett svalkande dopp i det kristallklara Santoriniska havet.