Här går det undan. Vi har lämnat Spetses och är på Poros. Åkte tidigt i morse. Rum fixade C. Tog inte mer än 25 minuter. Skulle ha gått fortare om vi kommit något senare, de flesta låg och sov när vi anlände. När jag väntade på C hände något tråkigt. En söt gammal hund låg bredvid mina fötter och sov. När en moped körde förbi for den upp och skällde. Som hundar kan göra. Killen på moppen kör vidare bort till båtarna (cirka 75 meter) som går ”till andra sidan” – Galatas. När han parkerat moppen går han sakta tillbaka mot mig och hunden, som har somnat igen. Jag följer honom hela vägen. Har inget annat att göra. När han kommer fram till mig och hunden tar han sats och sparkart hunden i huvudet – utav bara fan. Hunden skriker och springer sin väg. Karatekillen lommar bort till båten och åker över till andra sidan. Utan att ens vända sig om. Jävla idiot! Senare såg vi hunden i en gränd, han verkade må bra.

Som sagt, vi är på Poros. Kan inte skriva så mycket idag, är lite skakig. Har nämligen cyklat. C också. Hon är van. Det är inte jag. Tror inte att jag cyklat sedan växeln uppfans.  (Min mamma har inte cyklat sedan högeromläggningen. Det kanske ligger i släkten.) Inte har jag någon kondis heller. Tvärtom. Om det finns något sådant begrepp. Så här stolt och kaxig såg jag ut när vi hade cyklat en kort sträcka. Mest nedför.

Så här såg jag ut efter första uppförsbacken.

Inte lika kaxig längre. Inte särskilt stolt heller. Bara slut. Benen skakar fortfarande. Vi gjorde en sång av dagens cyklande. Den heter Camilla och Janne. Camilla är ”jag” och jag är ”han”. Melodin är ”Flickan och kråkan” av Mikael Wiehe. Sjung gärna med.

Då såg jag en bild av en pojke
med en halvdrucken vattenflaska i famn
han cyklar sin väg genom pinjeskogen
så fort som han någonsin kan

Han cyklar med fladdrande blick
Han cyklar med darriga ben
Han hoppas och tror och han bönar och ber
Att han ett slut på detta snart ska få se

Nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Måste vila den stackars kroppen. Avslutar med en ganska kul bild (om man var med), och en mindre kul bild.

Vi åt lunch på en taverna på Megalo Neorio beach. Där var knökfullt med greker på stranden och på tavernan. Borden stod i sanden. Fanns bara ett bord ledigt. För säkerhet skull frågade vi en kypare om det var ledigt. Visst, sa han, sätt er där. Vi fick in sölduken och varsin Amstel. Väntade på sallad och keftedes. Då kommer en dam upp ur vattnet och säger att det är hennes bord. Även om hon bara pratade grekiska förstod vi vad hon menade. Det var inte svårt alls. Maten kom in. Vi satt självklart kvar. Hon också. Hon satt kvar hela lunchen. Åt inget. Bara satt där. För första gången på resan hade vi en sällskapsdam. Mer sånt tack!

Nu till det mindre roliga. skogsbranden som rasade på Poros för någon vecka sedan. Det brann rejält ovanför Megalo Neorio beach. Stora sår syns i naturen. Ingen skadade sig vad vi känner till. Det måste ha varit bra nära en rejäl katastrof. Brandmännen lyckades stoppa branden i rättan tid. Så här nära tavernan (vår lunchtaverna) kom elden.

Bilden är tagen från toaletten.

Innan jag slutar vill jag bara säga att Poros är bra mycket trevligare än Spetses och att vi inom kort ska ut på nya äventyr. Vad vi ska göra kommer snart till en dator när dig.