Det här blir antingen ett kort och rörigt inlägg eller ett långt och rörigt inlägg. Den som läser får se. Jag börjar med att berätta var vi är. Vi är på Spetses. Idag är det den sjunde dagen i den sjunde månaden i det sjunde året på detta sekel. Det hade vi ingen aning om. Datum betyder lite när man är på långresa. För många andra verkar dock dagens datum vara väldigt viktig. I alla fall här i Grekland där siffran sju betyder tur.  Ännu turligare när den förekommer tre gånger i ett datum: 070707. Det kan bara hända var hundrade år. En Spetsoit vi pratade med berättade om siffran, hur viktig den var, hur många som kommer till ön denna helg och hur många bröllop som ska genomföras just denna dag. Hon kände till sjutton bröllop bara på Spetses. Idag alltså. Hon gav oss svar på frågan varför det var så många som bar på kostymgarderober när de klev av båten. Det ska bli spännande att se vad som händer ikväll. Fem präster finns på Spetses, de har att göra med andra ord. Fattar inte hur de ska hinna med sjutton bröllop på en dag. Grekiska bröllop brukar ta tid.

Nu går vi tillbaka i tiden. Tillbaka till vårt kära Hydra. 

Vi hade en mycket trevlig sista kväll på Hydra. Tog en ouzo i hamnen. Roades av uppståndelsen när en fiskebåt med nyfångad fisk kom in. Folk köade för att köpa. En katt kötiggde lite gulligt. Någon fisk fick den dock inte. Kvällen avslutades med mat, vin och levande musik på Taverna Douskos (där L Cohen brukade äta).

På morgon slögick vi ner till hamnen, sa adjö till bil- och mopedfriheten. I hamnen var det fler åsnor än vanligt. Det hade kommit nya varor som skulle transporteras till byn. Några frågor dök upp: Om man bor på Hydra, hur tar man körkort då? Hur många Hydrioter HAR körkort? Det får vi ta reda på nästa gång vi kommer hit. Kanske i november.

Vi åkte Flying Dophin (11 €) till Spetses. Det gungade en del, vinden (som varit obefintlig i flera veckor) hade blåst upp under natten. När vi kommit ungefär halvvägs gick en stor målarfärgsburk upp. Hur det gick till vet vi ingen. Vit färg rann över golvet i båtens mitt där man går ombord, just där alla väskor står. Vi hade tur som lagt våra ryggsäckar på en hylla. Hur tar man upp målarfärg som hamnat på golvet på en skumpande flygbåt undrar ni säkert. Det undrade vi också tills en man med en dammsugare kom springande. Han dammsög upp färgen som det vore den naturligaste saken i världen. Därefter täcktes golvet med tidningspapper från en tidning som heter Pelagos. Tidningen sitter i alla stolsryggar och innehåller reklam om Grekland. Detta nummer handlar om Skiathos, Sifnos och Hydra. Jag trampade på Banana beach på Skiathos när jag gick av. :-)

Ursäkta oskärpan, båten gungade inte i takt med kameran.

På Spetses möttes vi av två saker: motorljud och rumsraggare. Spetses sägs vara en bilfri ö, men det är en sanning med modifikation. Privatbilar är förbjudna, medan bilar i nyttotrafik (och bussar) är tillåtna. I stället för bil har alla – och det verkar som det gäller alla – moped eller motorcykel. Det knattrar rejält i gränderna. Båttaxi finns också, liksom ett stort antal hästdroskor.

Det tog fem veckor innan vi möttes av rumraggare. Fem veckor! Sicken skillnad mot Kykladerna där man inte bara möts av rumsraggare, man attackeras av dem. Vi brukar i 99 fall av 100 ignorera dem och leta på egen hand. Just denna gång var nummer 100. Vi var trötta och orkade inte leta. Rumsuthyraren (ett bättre ord) ställde den klassiska rumsraggarfrågan: Rooms? Searching for rooms? Vi svarade med ett glatt YES! Han såg perplex ut. Oklart varför. Tyst blev han i alla fall. Kände att vi var tvungna att ta initiativet och ställde den lika klassiska öluffarfrågan: Where is it and what´s the price? Ingen av frågorna fick något svar. Han mumlade något. Vände sig till sin kompis, pratade på grekiska, mumlade igen och tittade ut över havet. Då gick vi vidare. Vi behövde inte gå långt innan vi själva hittade ett rum. Inte det bästa vi haft, inte heller det sämsta, men ett av de dyraste. Vi visste redan innan vi kom hit att boende är dyrare på Spetses och att tillgången på rum är begränsad. Speciellt under helgen. Helger här är lika med högsäsong i Kykladerna. (Senare under dagen skulle de höga priserna bekräftas flera gånger).

När vi installerat oss gick vi ut för att hyra moped. På första stället ville de ha 20 € för en 50 cc. Nästa ställe likaså. Och nästa. Och nästa. Vi misstänkte en kartellbildning. 20 € för en vanlig 50 cc moped är mycket. För att inte säga väldigt mycket. Inte nog med det. Jag frågade en uthyrare om det blev billigare om vi hyrde flera dagar. Inte. Samma pris oavsett hur länge man hyrde. Hos henne fick man inte ens hyra för en eller två dagar, tre dagar var minimum. Det har vi aldrig varit med om tidigare. Mittemot tredagarsuthyraren fanns ännu en uthyrare. Vi frågade om priset. 15 €. Vilken kille! Vi sa att vi skulle återkomma under kvällen. Välkomna tillbaka sa han. Klockan sju gick vi dit igen (efter att ha undersökt byn under dagen). Han bad att se mitt körkort. Det gäller inte för moped sa han. Det gör det visst sa jag. I Sverige. Okej då sa han och bad mig fylla i kontraktet. Kändes inte seriöst tyckte jag. Men jag skrev ändå. När det bara var min signatur kvar bad han mig läsa igenom avtalet. Jag har läst tusentals mopedavtal sa jag, jag kan dem utantill. Du har inte läst detta sa han. Läs. Jag läste. Han hade rätt, jag hade inte läst hans kontrakt. Skrev jag under hans kontrakt var jag i princip rättslös. Inga försäkringar gällde. Jag ger mig den på att han skulle göra mig ansvarig om hans kylskåp gick sönder. Jag kände i magen att detta inte var rätt. Frågade om priset igen för säkerhet skull. Svaret var 20 €. Trots att han sagt 15 tidigare. Det och att avtalet inte kändes okej gjorde att jag inte skrev på. Jag sa att ett sådant avtal kan ingen skriva under och vi gick vår väg.

Kvällen ägnades åt gränsstrosande. Extremt mycket folk. Nästan som en lördagseftermiddag på Drottninggatan i Stockholm. Sista båten kom vid tiotiden, en katamaran fylld av nya besökare. Hur många får här plats undrade vi. Skänkte en tacksam tanke till rumsguden att vi hade rum. Innan vi gick hem tog vi några nattbilder. När jag skulle ta en bild över den lilla hamnen kände jag att något kröp på benen. Trodde det var en katt men kändes som något annat. Jag fortsatte att fota, precis som krypandet gjorde. C frågade om det var något som störde mig. Jag svarade ja och gjorde en åsnekick med högerbenet. Kanske var det den där säger C med lite skratt i rösten och pekar på en monströs kackerlacka. Den var det!

Bild inspirerad av en smygkrypande kackerlacka. (Jag har även kackisen på bild om någon vill se.)

På vägen hem köpte vi DN för första gången under resan. Borde inte ha gjort det. Bajen hade förlorat mot Helsingborg stod det att läsa. (Kan det stämma?) Trötta la vi oss för att läsa. C hade problem med sin läslampa. Hon vickade lite på den, då small det till ordentligt och rummet blev svart. Jag skrek: hur gick det! Det gick bra sa hon, jag blev bara rädd. Ingen ström. Ingen AC. Tände en ficklampa. Sladden till lampan var helt av. Vad göra? Jag väckte värdparet och berättade att det skett en bombom i vårt rum. Mannen i huset kom sömdrucken in med en skruvmejsel och en rulle tejp. Han började tejpa ledningarna så att vi inte skulle drabbas av Don King-frisyrer under natten. Jag tyckte att han såg rolig ut där han satt och tejpade och tog en bild. Det skulle jag inte ha gjort. Han trodde att blixten var en ny bombom och skrek till! När jag bett om ursäkt och han tejpadt klart tog vi det säkra före det osäkra och släckte lampan och sa godnatt.

En nanosekund senare såg han inte lika koncentrerad ut.

Det var en del om gårdagen och dagen före gårdagen. Idag har vi kört runt ön, sett det mesta som finns att se. Om det kanske vi berättar om en annan dag. Snart är det dags att duscha och gå ut och titta på bröllopsbestyren. En sak till hinner jag berätta. Vår dusch. Ibland finns det duschdraperier på toaletten, ibland finns det inte. Tidigare hade vi med oss en fönsterskrapa på resorna, den kom till användning där det saknades duschdraperier. På den här resan har skrapan fått stanna hemma. Vi har nog med packning ändå. Här hade vi behövt en fönsterskrapa, trots att det finns duschdraperi, men golvet blir ändå dyngsurt eftersom vattnet från duschen leds ut på toagolvet från ett litet avrinningshål. Är det inte fiffigt så säg. :-)

Kan bara hända i Grekland, möjligen i Indien. Hur tänkte man?

Vi önskar er alla en turlig 070707!