Inte trodde vi att vi skulle bli internetlösa på Egina. Där om någonstans borde det ha funnas internetcaféer med trådlös uppkoppling. Trodde vi. Konstigt, när det fanns på småöar som Ithaka och Agistri. Här på Hydra finns ett par internetcaféer och det tackar vi för. Caféer är kanske inte rätta ordet; det ena ligger i en souvenirtobaksaffär, den andra i ett apotek.

Nu över till något helt annat, nämligen Indien. Innan vi reste till Indien första gången hade vi läst på rejält om landet för att minimera kulturchocken. Det hjälpte inte. Den enda vi lärde oss – skulle det visa sig – var att det inte gick att chockförbereda sig för Indien. I alla fall inte om man reser till de delar av Indien som vi besökte. Vad har det här med Grekland att göra kanske vän av ordning frågar sig. Det är en bra fråga som snart ska få ett svar. I Indien finns det heliga kor. Det var inget vi behövde läsa oss till, det visste vi sedan barnsben. Andra Indienresenärer vi pratat med hade berättat att korna fanns precis överallt, inte bara på gatorna. Ändå förbluffades vi när vi kom fram. Det VAR verkligen kor överallt. Vi mötte de första utanför flygplatsen där några stod och tuggade på gamla tidningar. (Indiska kor äter väldig mycket tidningar.) Längs vägen från flygplatsen fanns det kor på alla håll och kanter. Vid en busshållsplats som vi åkte förbi stod en trettiotal indier och tre kor och köade. (Korna skulle naturligtvis inte åka buss - så tokigt är det inte ens i Indien – de bara stod där på rad i kön.) Senare under resan mötte vi kor på de mest märkliga platserna. När vi var i Udaipur (bara för att nämna ett exempel) i delstaten Rajahstan (vi bodde i ett maharadjapalats!) åt vi på samma ”restaurang” varje kväll. Satt alltid vid samma bord. Varje kväll vid exakt samma tid kom ett gäng kor förbi vårt bord. Det fanns inga väggar så det var bara för korna att titta in. Vilket de gjorde. De stod och glodde på oss och på vår mat, de andades på oss och vår mat och ibland hördes ett och annan muuuuu. Händelser som denna går inte att läsa sig till, det måste upplevas på plats för att förstås.

Nu – äntligen – kommer kopplingen till Hydra där vi nu befinner oss. Vi har läst mycket om Hydra under åren och har länge velat åka hit. Vi har läst och hört om hur underbart det är att vara på en plats som saknar bilar och mopeder. Vi var beredda på det. Men inte tillräckligt visade det sig. Precis som med korna i Indien överrumplades vi av att Hydra faktiskt ÄR bil- och mopedfri. Det trodde vi inte. Vi är ju ändå i Grekland. Någon jäkla bil eller moped måste det ju ändå finnas. Men inte. Det brukar alltid finnas undantag från alla regler i Grekland. Exempel: om en hamnpromenad är avstängd från bil- och mopedtrafik på kvällstid finns det alltid några som struntar i regeln och kör ändå. Inte på Hydra. När vi gick runt i byn igår kväll förundrades vi av den totala tystnaden. När vi åt middag i hamnen diskuterade vi om vi någonsin tidigare varit i en stad eller by som varit så tyst. Vad vi minns har vi inte det. I stället för att använda bil och moped sker person- och varutransporter med åsna (alla sorter inklusive häst), båttaxi och dragvagn. Man skulle kunna tro att hela byn är full av åsneskit. Så är det inte. När en åsna skiter stannar ”föraren”, tar fram en åsnebajspåse och en skyffel och sopar upp skiten.

Nu hoppar vi i tiden lite. Ursäkta röran. Texten ovan skrevs imorse och skulle publiceras då, men ett strömavbrott kom emellan. Idag har vi gått så långt sydväst från Hydra stad vi orkade (det är varmt igen, men inte lika jävligt som innan). Vilket betyder en dryg timmes promenad. Om det ska vi berätta om imorgon. Tänkte i stället kort berätta om Egina som vi var på innan vi åkte hit.

Vi åkte Agistri Express tidigt på morgonen över till Egina stad. Vi började med att leta rum. Vi visste att det skulle bli svårt eftersom det var lördag morgon. Många Atenare låg i startgroparna för att åka över. C gick iväg och kom tillbaka en kvart senare. (Hon har bestämt sig för att det bara ska ta en kvart att fixa rum. Här på Hydra tog det henne dock tjugo minuter.) När hon kom tillbaka bad hon mig gå en runda också. Jag hittade inga lediga rum alls. Och jag kan lova att jag inte var ensam om att leta. Vi bestämde oss för att ta rummet C hade hittat. Ett riktigt skitrum á 30 € natten. Men hellre ett skitrum än inget alls bestämde vi oss för. Ni som följt bloggen har sett några av våra rumsutsikter, de flesta har varit fina. Inte denna gång.

Det här är det sämsta rummet vi har haft i Grekland. Varför flyttade vi inte? Enkelt. Det fanns inga andra rum som passade vår plånbok. När vi kommer hem ska vi visa en film om detta boende. Tati regisserar. Annat mindre bra med Egina var resans sämsta (och dyraste) moppe och att vi inte kunde hitta ett ”normalt” internetcafé. Det bästa med Egina var Egina stad som var både trevlig och vacker.

Nu ska vi gå och ta ett dopp på klippbadet till vänster om hamnen. Det är varmt som sagt och ett bad då och då behövs för att kyla ner oss. Behöver jag säga att vattnet har en ljuvlig temperatur. :-)

PS. Ann och Tommy om ni läser detta: av en slump bor vi på samma ställe som ni gjorde när ni var här. Mycket bra.

PS 2. Det finns två sopbilar på Hydra. Rätt ska vara rätt.

PS 3. Nyckelringsmänniskorna ringde idag och frågade om jag tyckte att nyckelringen var fin. Jag vet inte, sa jag, jag är i Grekland. Nu är priset för nyckelringen uppe i cirka 30 kr. Hoppas sannerligen att den är fin. :-)