Var frågade Paris? Vi vet inte sa vi. Vi har inte hittat den ultimata platsen. Men, men men, sa Paris. Varför har ni åkte runt halva Grekland? Det är ju här ni ska gifta er, log han och pekade med hela handen mot…

Så avslutades del 7 i historien om Mitt lilla galna underbara grekiska bröllop. Har du missat de inledande avsnitten klickar du på länkarna nedan:
Del 1…
Del 2…
Del 3…
Del 4…
Del 5…
Del 6…
Del 7…

Vi vände oss mot det håll Paris pekade. Poolen, sa vi och log. Skulle vi gifta oss där! Hahahahaha, skrattade vi högt. Nästan lite sarkastiskt. (Vi hade faktiskt diskuterat Santorini tidigare, men – som man så modernt säger idag – Santorini gick fetbort. Fanns inte ens med på kartan.) Paris skrattade inte, han var superallvarlig. Vi hade aldrig sett honom så allvarlig. Han menade vad han sa. Han tyckte verkligen att vi skulle gifta oss på Santorini. På Honeymoon beach hotel. I poolen!

Efter att vi hade samlat oss en stund började vi tänka. Småpratade med varandra på svenska. Det kanske inte var en så dum idé ändå. Bitarna började så smått falla på plats: Till Santorini fanns direktflyg från Sverige, alla gäster skulle (troligen) få plats på Honeymoon beach, på pensionatet fanns en taverna som serverade fantastisk grekisk mat, Paris och Julia var våra allra bästa grekiska vänner, de hade tillsammans i sin ”ungdom” jobbat som ”festfixare” på Santorini och de hade bra kontakter. Varför hade vi tvekat? Här fanns ju allt vi behövde. Och vi som hade ränt runt halva övärlden för att hitta den ultimata bröllopsplatsen. Snacka om att gå förbi olivlunden utan att plocka oliver.

Efter en stund gick det upp ännu några ljus. Två saker borde vi nappat på långt tidigare; namnet: Honeymoon beach, poolen: hjärtformad. Men fortfarande var vi inte helt övertygade, några frågetecken fanns kvar att räta ut. Vi började korsförhöra Paris och Julia. (Som ni förstår hade vi haft gott om tid att tänka på hur vi ville att bröllopet skulle gestalta sig.) Vi ville veta vad de kunde ordna och vad som kunde tänkas vara omöjligt. Vi började med att fråga om de utsmyckade åsnorna som vi skulle rida fram till prästen på. Svaret löd: vi är ju på Santorini. Här finns fler åsnor än någon annanstans i Grekland. Och vi känner många åsnegubbar. Så svaret var ja. Andra frågan löd: Kan ni ordna ett bra liveband? Svaret löd: Kiriakos - en av våra bästa vänner - har Kykladernas bästa band. Han ställer naturligtvis upp. Så svaret var ja.

En liten tjuvtitt från bröllopsfesten…

Så där höll vi på till sena natten. Fråga efter fråga besvarades med ett dundrande ja. Ingenting verkade vara omöjligt. Allt var möjligt. Vad vi frågade om ska jag berätta om senare. Jag kan dock avslöja att alla våra önskningar blev uppfyllda. Vilket vi innan hade trott skulle vara omöjligt. Morgonen efter (vi hade pratat hela natten C och jag) meddelade vi Paris och Julia att vi bestämt oss. Vi gifter oss på Santorini. Behöver jag säga att de blev glada. För att inte tala om hur glada vi blev. Äntligen var vår expedition slut. Vi hade hittat hem. Grattis på oss!

Ni som läst denna historia från början kanske minns vår prioriteringslista. För säkerhet skull kommer den här igen:

1. Var i Grekland ska vi gifta oss?
2. Var hittar vi en präst som kan viga oss?
3. Hur övertygar vi släkt och vänner att komma?
4. Hur får vi tag i ett grekiskt liveband?
5. Hur får vi tag i två åsnor?

Nu hade vi löst fråga 1, 4 och 5. Bra ”början” inte sant. :-) Nästa steg var att lösa fråga 2: Var hittar vi en präst som kan viga oss? Vi visste var vi skulle kunna hitta en präst. Men ville – och kunde – han? Vi åkte hem till Stockholm. Väntade någon vecka, sedan flög vi till Göteborg.

Fortsättning följer…