Resan mot bröllopet fortsätter. Har du missat de inledande avsnitten klickar du på länkarna nedan:
Del 1…
Del 2…
Del 3…
Del 4…

Även om vi innerst inne visste att vi helst skulle vilja gifta oss på favoritön Amorgos gav vi oss ut på jakt efter andra öar. Vi visste till och med var på Amorgos vi skulle ha själva vigseln. Inte i Katapola som kanske många tror. Nej, vår dröm var att gifta oss på ett helt annat ställe. En magisk plats. Jag kommer till var senare.

I maj 2001 flög vi till Samos. Tog en taxi till Samos stad varifrån vi fortsatte med färja till Ikaria. Ikaria var en ö i vår smak och vi hade nio underbara dagar där. Efter Ikaria bar det av till Fourni där vi blev i fem dagar. Fourni var verkligen en förtjusande liten ö. Vi vill egentligen inte åka därifrån, men dåliga båtförbindelse och tokiga biljettförsäljare fick oss att lämna ön i förtid. Nästa anhalt blev Lipsi och därefter åkte vi till Leros. Båda öarna fick tre dagar på sig att övertyga oss om att det var där vi skulle gifta oss. Men nej. Inte för att vi ogillade någon av dem, för det gjorde vi absolut inte, snarare tvärtom. Vi återvände till Pythagorion på Samos där vi stannade två nätter innan vi flög hem igen.

Kontentan av majresan var att ingen av öarna föll oss i smaken. Det var inget fel på öarna i sig, men ingen av dem kändes som en ”här-ska-vi-gifta-oss-ö”. Men vi gav inte upp. Hösten samma år flög vi till Kos. Inte för att reka utan för att smidigt ta oss till Tilos som vi hade hört mycket gott om. Vi blev inte besvikna. Tilos var precis så fantastiskt som andra hade berättat för oss. Extra plus för boendet som var helt suveränt. Vad sägs om den här utsikten från altanen:

På Tilos blev vi i nio dagar. Det kändes som att vi träffat rätt. Vi fick bra kontakt med Mike som ägde Annas Studios där vi bodde. Han skulle säkert kunna hjälpa oss med sådant vi inte kunde fixa själva. Som att ordna fram åsnor. Annas Studios var också ett perfekt boende där våra gäster skulle trivas utomordentligt. Fick inte alla plats kunde vi inhysa resten hos Mikes kusin som också hade ett bra pensionat. Bröllopsfesten tänkte vi att vi kunde ha på Ouzeria Omonia.

Vi satt här flera kvällar och fantiserade. Kunde inte bli bättre. Vigseln tänkte vi ha på vår gigantiska altan som var stor nog att rymma både präst, släkt och vänner. Den här vyn skulle ha kunnat bli vår under vigseln:

När vi sedermera gifte oss var det också fullmåne, inte bara det, planeten mars var vänlig nog att lysa upp våra hjärtan just den natten. Men det var på en annan ö. Tilos föll på mållinjen. Vi pratade igenom förutsättningarna när vi kom till Nisyros som vi åkte till efter Tilos. Vi var kluvna. Tilos var perfekt. Men vi insåg snart att vi inte hade skaffat oss tillräckligt bra kontakter för att fixa allt som fixas skulle. Det fanns även vissa logistikproblem. Att ta sig till Tilos på smidigt sätt gick inte. Oavsett var vi landade – Kos eller Rhodos – så var vi tvungna att sova en natt på ankomstön. Det trodde vi inte att våra gäster skulle tycka vara en så bra idé. Och så var det det där åsnan. Hur skulle vi kunna rida på utsmyckade åsnor om vi gifte oss på en altan på tredje våningen? Det skulle åsnorna aldrig acceptera.

Så även Tilos ströks från listan. Lite besvikna flög vi hem till Sverige. I maj 2002 fortsatte vi dock jakten på den ultimata bröllopsön. Och denna gång skulle vi få napp!

To be continue…