Av olika skäl har jag inte hunnit med att blogga på ett tag. Nu börjar jag få kontroll över tiden och ska inom kort ta upp skrivandet igen. Däremot hinner jag inte blogga lika ofta som tidigare. I början av juni kommer det dock bli full fart på BloggaMera igen då det blir dagliga rapporter från Grekland. Anledningen till att jag inte har hunnit blogga så mycket återkommer jag till.

Jag har fått många mejl från läsare som vill läsa fortsättningen av historien om Mitt lilla galna underbara grekiska bröllop. Så vi börjar väl med det. :-)

Har du missat de inledande avsnitten klickar du på länkarna nedan:
Del 1…
Del två…
Del tre…

Oliven var alltså i rullning och vi började genast planera. Önskemål och idéer sprutade ur oss. Vi skulle ha ett enkelt bröllop utan krav för vare sig oss eller gästerna. Brudklänning var uteslutet, likaså frack och kostym. Det räckte gott med shorts och t-shirt. Det viktigaste var att det blev en oförglömlig fest med dans till levande grekisk musik. Vi var ense om att vi inte skulle ha ett svenskt bröllop och inte heller ett grekiskt. Det skulle vara en mix mellan båda. Och lite egna påhitt. Ett krav från C var att vi skulle rida fram till prästen på varsin utsmyckad åsna. Så blev det också. Faktiskt var det ganska många av våra tokiga idéer som genomfördes. Mer om det senare.

När båtstrejken var över tog vi första bästa båt som gick från Sifnos. Det brann i knutarna för planet hem skulle gå från Santorini om två dagar. Färjan gick från Sifnos mitt i natten. Vi klev av på Paros där vi sov på en strand i Parikia i väntan på färjan till Santorini. Sov och sov förresten, så mycket sömn blev det inte. Ett gäng vildhundar tyckte att vi var roliga att leka med och gjorde allt för att störa vår sömn. Vi försökte vifta bort dem med våra bastmattor, vilket gjorde det hela ännu roligare. För hundarna alltså. Trötta men glada anlände vi till Santorini där vi sov en natt innan vi flög hem till Sverige. Väl hemma skrev vi ner alla våra tankar, krav och idéer i prioriteringsordning. Det blev en diger lista. Den började så här:

1. Var i Grekland ska vi gifta oss?
2. Var hittar vi en präst som kan viga oss?
3. Hur övertygar vi släkt och vänner att komma?
4. Hur får vi tag i ett grekiskt liveband?
5. Hur får vi tag i två åsnor?

Vi bestämde oss för att avvakta med alla frågor utom en: Var i Grekland ska vi gifta oss? Innan vi hade svaret på den frågan kunde vi inte gå vidare. Amorgos låg närmast till hands eftersom det var – och är fortfarande – vår favoritö. Men vi ville inte binda oss vid en ö. Möjligheten fanns att någon annan ö lämpade sig bättre. Även om tanken just då kändes absurd. Vad kan vara bättre än att gifta sig på Amorgos? Inget. För att hitta den ultimata ön gav vi oss ut på en odyssé i grekiska övärlden. En odyssé som skulle ta oss till tretton öar på tre resor. I maj 2001 besökte vi fem öar, i september 2001 var vi på tre öar och i maj 2002 åkte vi till fem öar. På en av dessa öar red vi fram till prästen på utsmyckade åsnor i september 2003.

Jag kan redan nu avslöja att vi inte gifte oss i shorts och t-shirt. Det gick bara inte. Alla protesterade, inte minst grekerna. Några av dem var så här fint klädda.

To be continue…