DN skriver idag om långa väntetider på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm. Ett exempel är sexåriga Ariana som hade klämt sin tumme i en bildörr. Hon kom in vid tretiden och fick vänta ända till 22.30 innan röntgen kunde ta emot henne. Ett annat är Erik 7 år som brutit två fingrar och fick vänta i sex timmar. Skrämmande tycker jag.

Ännu mer skrämmande blir det efter att ha jag läst en annan artikel i dagens DN. Den handlar om en gammal tågtunnel på Södermalm som varit stängd i 55 år. Nu finns ett förslag på att öppna tunneln och bygga en rullbana till Slussen så att stressade storstadsbor ska slippa gå till tunnelbanan. Ett utdrag ur texten:

Ett stort bekymmer med Stockholms södra är att det är för långt till tunnelbanan för att jäktade resenärer ska kliva av pendeltåget där i stället för att fortsätta till Centralen. SL:s utredning räknar med att det tar 12-14 minuter att gå från Stockholms södra till tunnelbanan och Värmdöbussarna vid Slussen. Med rullband skulle tiden förkortas till 6-9 minuter och med automatbana till 2-5 minuter. Rullbanan beräknas kosta 240 miljoner, automatbanan minst 300 miljoner.

Vad i hela friden spelar det för roll om det tar 12-14 minuter eller 6-9 minuter att gå till tunnelbanan. Man vill alltså satsa 240 miljoner kronor för att ”tjäna” några ynka minuter. Jämför detta ”stora bekymmer” med de långa väntetiderna på barnakuten. Det är ju där man ska satsa pengarna, inte på ett slöhetsrullband. Det är fan i mig inte klokt.

Läs artiklarna här:

Långa timmar på barnakuten…

Tågtunnel kan bli rullbana…