Dags att summera januari månads skivinköp. Ynka fyra skivor blev det. Januari är ingen höjdarmånad när det gäller skivsläpp, inte heller när det gäller ekonomin. :-)

The Decemberists: The Crane Wife
The Crane Wife är en bra platta, som alla The Decemberists skivor är. Men inte i alls samma klass som Picaresque som kom 2005. Vilket jag inte räknade med, Picaresque var trots allt en av 2005 års bästa skivor. Colin Meloy:s röst är även på The Crane Wife alldeles enastående.

Lyssna på ett smakprov här… (du måste ha Windows Media Player i datorn)

OBS! Smakprovet ovan är från skivan Castaways And Cutouts.

Jason Molina: Let Me Go
Jason Molina är till vardags frontfigur i Magnolia Electric Co, och var tidigare med i Songs: Ohia. Han har en röst som får en att krypa ner i soffan, sluta ögonen och bara njuta. Rösten är vacker, sorgsen och skör. Let Me Go är Jason Molinas andra soloalbum. Det känns som om den är inspelad i en källare upplyst av några få stearinljus: det låter mörkt, vackert och avskalat. Låtarna är akustiska, ofta hör man bara Jasons gripande röst och en akustisk gitarr. Ibland kommer ett långsamt piano in. Vackert!

Skivan kom på vinyl, inne i fodralet låg cd-skivan. Det var första gången på säkert 15 år jag köpte en vinylskiva. Kändes som förr när jag gick hem med min LP-skive-påse. Kul grepp. Två skivor till priset av en. Visserligen samma skiva, men ändå. :-)

Lyssna på ett smakprov här… (du måste ha Windows Media Player i datorn)

The Shins: Wincing The Night Away
The Shins slog igenom med dunder och brak tack vare succéfilmen Garden state.
En kvinna (Natalie Portman) sitter i ett väntrum med hörlurar på sig, en man (Zach Braff) sitter bredvid och försöker få kontakt. Han frågar vad hon lyssnar på och hon svarar: The Shins, vet du vilka dem är? Han skakar på huvudet. Kvinnan sätter lurarna på honom och säger: Du måste bara höra den här låten, den kommer att förändra ditt liv. Jag lovar!

Låten kanske inte förändrade hans liv, men den förändrade definitivt The Shines liv. Wincing The Night Away är deras tredje platta sedan genombrottet i Garden State. Den är mycket bra. Melodiös traditionell gitarrpop av bästa märke!

Har du inte sett Garden state är det dags att göra det. En udda film som man mår väldigt bra av.

Jerry Garcia: Garcia Plays Dylan
Denna fantastiska dubbel-cd kom redan hösten 2005. Något jag missat helt. Konstigt, jag som brukar ha koll på allt som har med Bob Dylan att göra. Men bättre sent än aldrig. Gillar du Grateful Dead – där Jerry Garcia spelade gitarr – kommer du att tycka mycket om detta livealbum. Gillar du dessutom Bob Dylan kommer du att älska den. Vad sägs om en fjorton minuter lång version av When I Paint My Masterpiece. Oj,oj,oj så bra.

Låtlistan är som mumma för alla Dylanfans:
It Takes A Lot To Laugh, It Takes  
Tough Mama
Positively 4th Street
The Wicked Messenger
Knockin On Heavens Door
Simple Twist Of Fate 
I Shall Be Released 
When I Paint My Masterpiece
She Belongs To Me
Forever Young
Tangled Up In Blue
Senor (tales Of Yankee Power)
Visions Of Johanna
Mighty Quinn (quinn, The Eskimo)
Its All Over Now Baby

Musiksnuttarna på sidan kommer från www.emusic.com, en sajt där man för en billig pening lagligt kan ladda bra musik.