Jag har helt glömt bort att berätta att jag läst ut boken. Nämnde den tidigare här på BloggaMera efter att ha sett en recension av Yukiko Duke på SVT. Hon gav boken betyget 10. Inte dåligt när betygskalan bara går till 5.

Jag köpte boken samma dag jag såg recensionen och började läsa direkt. Förväntningarna var höga. Alltför höga. Lite besviken blev jag. Jag förväntade mig en infernaliskt spännande bok och att jag äntligen skulle hitta en författare som kunde tävla med Stieg Larssson. Så blev det alltså inte. Jag tycker inte att När jorden rämnar var speciellt spännande. Ändå – och det här är lite lustigt – kände jag ett tvång att fortsätta läsa. Att få veta mer. Att vända blad. Bara en sida till, osv. Så där fanns något annat än spänning, något som gjorde att jag läste den snabbt. Vad det var vet jag inte.

Efteråt kom jag att tänka på en sak: jag fick aldrig någon känsla för den person (en försvunnen pojke som tros vara mördad) som hela storyn kretsar runt. Det var lite konstigt. Jag borde ha hejat som tusan på poliserna som jagade skurkar. Stackars lilla grabb! Är han död eller lever han? Fånga skurkarna! Men den känslan infann sig aldrig. Är inte det konstigt så säg. Har du läst boken vorde kul om du ville berätta vad du tyckte.

När jorden rämnar får betyget 3 åsnor. BloggaMera:s betygskala går från 1 åsna till 5 åsnor.