Jag läste i DN att det kanske ska öppna ett turkiskt bad (Hamam) på min gata. Artikeln fick mig att minnas mitt första och troligen sista besök på ett hamam. Det skedde under en resa till Istanbul för många år sedan. När jag kom hem skrev jag ihop en historia om händelsen. Storyn skickade jag in till DN som hade en stor resebrevstävling samma år. Jag skickade tre bidrag till tävlingen. Ett av dem vann! Mitt vinnarbidrag hette En dag i Schinoussas liv och handlade om en vanlig dag på den lilla grekiska ön Schinoussa. Kanske publicerar jag också den en dag. Här kommer historien om mitt första och sista besök på ett turkiskt hamam.

”Du har inte varit i Istanbul om du inte besökt ett Hamam, sa min gode vän. Hamam, sa jag, vad i hela friden är det? Du måste bada turkiskt bad, annars har du inte varit i Istanbul, sa han.

Så här stod jag nu utanför Istanbuls äldsta bad, Cemberlitas Hamam. En trappa ner låg en liten reception där det satt en gammal man och knaprade på nötter. Jag pekar på en skylt där det stod massage och tog fram pengarna. Enmiljontrehundrafemtiotusen. Vilket innebar cirka 75 kronor. Jag utrustades med hytt, skynke, tofflor och började sakta klä av mig. En stilla undran dök upp. Ska man ha kalsongerna på under skynket? Är man naken där inne? Blir man antastad? Varför duschade jag innan frukost? Vad gör jag här? Inte en turist i närheten.

Jag tog mig mod och viftade med mina kalsonger åt en turk. Han flinade bara, vilket jag tolkade som inga kalsonger på. Kläderna åkte av och skynket virades mycket noggrant runt kroppen. Jag tog på mig dom alltför små tofflorna och kände mig inte så lite löjlig.

I första rummet jag irrade in i satt tre turkar och fick håret tvättat. De pekade mot en dörr och mumlade nåt om massage. Jag klev lite rädd in i nästa rum. Det var runt, hade små tvättfat längs väggarna, och i mitten en jättelik marmorplatta. Luften var varm och fuktig och rummet var tomt. Vad gör jag nu?

Jag sätter mig vid ett av handfaten och ser korkad ut. Tvättar fötterna lite förstrött. En dörr öppnas och in kommer en man med likadant skynke som jag och han bär på något som liknar en säck. Han ger mig en plastbunke och pekar på marmorhällen. Eftersom han ser bestämd ut med sin jättemustasch och jutesäck gör jag som han säger. Plastbunken fungerar som kudde. Hällen är varm och hård. Jag hinner precis börja studera det underbara taket med små hål när jag får en balja hett vatten över mig. Blev jag brännskadad?

När skynkmannen börjar gnida säcken över min kropp visar det sig att den innehåller tvål. Efter några sekunder är jag försvunnen i ett lager av olivtvålslödder. Han börjar med att massera magen. Jag försöker spänna magmusklerna så gott jag kan. Vilket resulterar i att jag sväljer en massa tvål. Som jag genast spottar i turkens ansikte. Vet inte om han ogillar det, men han grymtar till och masserar hårdare. Jag tycker inte att det är särskilt skönt. Turken vänder bryskt på mig och ger sig på vaderna. Knäna börjar ge vika och jag försöker be honom att ta det lugnt, men det kommer bara lödder ur munnen. Hela kroppen gås igenom med samma bryska metod. När jag får nästa balja vatten över mig känner jag lättnad. Men det är inte över än visar det sig. Han leder mig in i ett annat rum där han befaller mig att sätta mig på golvet. Jag börjar tänka på filmen Midnight Express.

En tvål letas fram och håret tvättas. Han gör vad han kan för att trycka ut mina kontaktlinser. Efter ett försök att skala av mig all hud med en tjock borste säger han åt mig att ligga ner. Nu börjar jag bli riktigt orolig. Men lägger mig fogligt ner på det stenhårda golvet. Först händer ingenting bortsett från att mitt liv hinner passera revy.

Ajajaj! Vad gör han? Står han på mig?

Jajamensan! Nittiottiotre kilo massör börjar vandra på mina vader och guppar sedan sakta upp mot ryggen. Min ena kind pressas så hårt mot marmorgolvet att jag börjar blir rädd för tandlossning. Plötsligt hör jag honom prata för första gången:

- Good?, säger han med bastutorr röst.
Vad svarar man på det? Jag försöker med ett:
- Yes.
Men det ända som hörs är något i stil med:
- Jhrnmes.

Det är svårt att prata när ena kinden pressas mot golvet samtidigt som man har en människa gåendes på ryggen.

Till sist ger han upp, tar mig i handen och tackar för sig. Jag säger tack på svenska och rullar med ögonen likt en som just återvänt till jorden. Reser mig upp och vacklar ut från bastun. Jag irrar omkring ett tag för att hitta badbassängen tills en vänlig man upplyser mig om att det inte är det som menas med turkiskt bad.

Efteråt sätter jag mig i badets kafé, beställer in Chai, och inser lyckligt att jag äntligen varit i Istanbul.”

Numer vet jag att Turkiskt bad är detsamma som att bli ”ompysslad” av en brysk man med jutesäck och levangborste. Inget annat. Om det öppnas ett hamam här på Söder kommer i alla fall inte jag gå dit. När jag googlade på hamam och Stockholm hittade jag en liknande historia skriven av Ulrika By på DN. Inte heller hon var imponerad och precis som jag drog hon paralleller med filmen Midnight Express. Läs Ulrikas blogg här…